Brax on Food

Rättvisemärkt-organisationen Fairtrade arrangerar en studieresa till Costa Rica för journalister och handlare för att på plats se hur fairtrade påverkar arbetarnas vardag. Man förväntas betala själv, vilket media inte är bortskämda med. Hade jag varit frilans hade jag betalt in de 15.000 på studs för möjligheten bättre förstå fairtrade, och hmmr… för att tillbringa slutet av november i en soligare del av världen.
Nu stannar jag i Stockholm istället men hoppas att media under våren blir översköljd av välskrivna artiklar om hur vi kan göra skillnad genom att köpa rättvisemärkt mat. Själv tänker jag beställa pressmappen så det kanske blir en artikel signerad Alice också.

– En capuccino utan skum.
Så sa personen före mig i kön på Sostas.

Är det samma sak som en stark latte?
Är det en garanti på att man slipper dricka ur glas?
Är det ett sätt att bli ihågkommen på?
Upplys mig!

På Stan-Elin lyfte luren och pratade med Mathias. Läs mer på hennes eminenta blogg.
Själv sitter jag och bildbehandlar foton på mina kollegor. Jag har clonat bort en finne från min panna. *lycka*

Vi är många som blivit väldigt nyfikna på Mathias Dahlgrens framtidsplaner sen han bestämde sig för att lägga ner sin restaurang Bon Lloc. Och ganska nyss undrade jag nyfiket vem som skulle få äran att driva krog i Grand Hotels Bolinderska palats. Nu visar det sig att Micael Bindefelt sitter inne med svaren på båda frågorna. Precis efter att jag gått på lunch på Rolfs kök fyllde han min inbox med efterlängtad fakta och för den som inte redan fattat att svaret är två flugor i en smäll. Mathias flyttar till Grand.
– Det är min ambition att vi ska skapa en av Europas bästa restauranger, säger Mathias Dahlgren i pressreleasen.
Själv öppnar jag ett sparkonto redan nu. Jag skär helt enkelt ner på vakteläggen och balanserar därmed min hushållsbudget.

Jag återkommer med bilder så fort deras bildbank fungerar som den ska…

NÅGOT SENARE:

Hm, det hela kan ha haft att göra med att jag försökte öppna bildbanken på en mac med OS 10.3.9 och Firefox. Jag borde veta bättre. Å andra sidan var allt som erbjöds i bildväg en överanvänd bild på Mathias sen Bon Lloc-tiden, ett foto på VD Nils Axing samt en exteriör bild på hotellet med en massa tjusiga fartyg i förgrunden och det tror jag att ni kan vara utan. Stackars bildchefer, hoppas de har en egen bildbank att gräva i.

Pfuii!

Nu tänker Ekolådan ge mig purjolök igen. Å andra sidan kommer de även förgylla mitt liv med spetskål, en avokado vid namn Pinkerton och avlånga tomater. Jag får väl leta upp några vinterpotatisar och göra en kall Vichyssoise fast utan så där förtvivlat mycket purjolök.

I onsdags skrev jag om mitt favoritrecept från Allt om Mat. Ett recept som för närvarande inte tycks ligga ute på webben någonstans, tills nu.

Vita harens chokladsås publicerades första gången i Allt om Mat på tidigt 70-tal. Jag vill passa på att prisa Astrid Abrahamsson för att hon såg till att svenska folket fick ta del av denna receptskatt.

Vita harens chokladsås
6 1/2 dl strösocker
2 1/2 dl mjölk
2 1/2 dl vispgrädde
100 g smör
1/2 krm salt
2 dl kakao (75 g)
1/2 tsk vaniljsocker

Gör så här:
1. Blanda socker, mjölk, grädde, smör och salt i din största kastrull (minst 2 l).
2. Sjud sakta utan lock 1 timme tills det blir en tjock och ljust gyllene smet. Rör då och då så att det inte bränner vid eller kokar över.
3. Lyft kastrullen från värmen. Sikta ner kakaon och vispa såsen med elvis i 5 min. Blanda ner vaniljsockret.
4. Ät minst två stora skedar sås på raken. Häll upp såsen i små förpackningar och frys in. Vita Harens är nämnligen minst lika god att äta fryst som varm. Ät kall som godis, värm och ringla över färsk ananas, blanda med glass och glöm inte att koka mer sås innan den första satsen hunnit ta slut.

(midsommarstång i mörker)

För varje ny arbetsplats ser jag till att skaffa mig ett nytt favoritrecept. På Bon Appetit var det en bönsoppa med tryffelolja av Thomas Drejing. På en icke-existerande tidning hos Egmont var det Miljadärens koladröm och på Allt om Mat var det Vita harens chokladsås (den såsen förälskade jag mig i redan som 8 åring). Nu är jag på Tasteline och på jakt efter nya fullträffar och en dag fanns det bara där framför mig: Avhuggna knapriga fingrar – i marsipan. Visst är det fantastiskt! Vi borde leka mycket mer med maten.
Och jo, jag såg till att fråga om lov innan jag puclicerade en av Tastelines bilder.

Allt började med att jag blev nubbeansvarig på midsommarfesten.
– Köp några boxar, Alice!
Så kan man inte säga till mig. Vad händer om jag inte köper den bästa sorten? Vilken är den bästa sorten? Jag som inte ens dricker snaps.

Några dagar senare sitter jag nu vid mitt skrivbord och redigerar ett stort material. Jag ställde nämligen snapsfrågan till Mikael Mölstad, Tastelines vinexpert och utnämnd till Årets näsa för sina förträffliga kunskaper om aquavit. 42 snapsar provade sig Mikael igenom och konstaterade sedan att det är danskt som gäller för sommarens sill.

Själv har jag nynnat på måsen under hela eftermiddagen medan jag har beskurit små nubbebilder och sett till att alla länkar är korrekta. Och nu är jag evinnerligt trött på båda snapsar och kod och dessutom är jag klar så nu går jag hem.

Det började med att jag visade hur man gjorde och plötsligt hade jag Chapel Hill över hela klänningen. Inte nog med att flaskan inte ville öppna sig av mina välriktade slag, den bestämde sig för att explodera över mig. Det tog en stund att övertyga sällskapet om att det rörde sig om en ofarlig sport och att de absolut borde våga prova själva.
Senare på kvällen stod vi i rad för kökstjänst.

Senaste gången jag var på Grand Hotel såg det ut så här där Franska Matsalen en gång låg. Men vad hände sen? När kommer vi att få se några byggnadstekniska bevis på en utbyggnad av Cadierbaren. Och så vill jag veta mer om den nya och exklusiva matsalen i Bolinderska Palatset som ska öppna under våren 2007. Vem kommer driva restaurangen, vilket inriktning får köket. Kommer jag ha råd att gå dit, och vad ska jag ha på mig?Bäst att jag tar mig till Grand igen och kikar, och sen måste jag kanske pausa i mitt spaningsuppdrag med en drink i baren. Jo, det känns som ett troligt scenario.

Jag fick just en pressrelease om spabehandlingar med grönt te och drabbades av en otäck déjà vu. Jag hade sett något liknande i min mailbox för ett halvår sedan där grönt te var utbytt mot choklad. Och resultat blev att plocksidorna på mat- och livsstilstidningarna innehöll okritiska notiser om chokladmassage. Kommer historian att upprepa sig? Hjälp mig att hålla utkik.

Jag promenerade i Haga i helgen, Göteborgsstadsdelen. Det har hänt en massa sedan sist. Kanske för att sist alltid är alltför länge sedan. Nu när jag pendlar mellan Malmö och Stockholm försummar jag min älsklingsstad Göteborg en del. Å andra sidan väntar överraskningar runt varje hörn.
På Prinsgatan (som snarare ligger i Annedal än i Haga) hade det öppnat en riktigt bra italiensk espressobar: Bar Italia. Stiliga baristas och delvis stilig inredning, även om jag är lite kluven till vespan. (pun not intended).Frukost för 50 kronor måste beskrivas som ett fynd; valfri kaffedryck, grillad macka och persikojuice med skummande vaniljig yta.

Haga
Nygata är full med butiker av varierande kvalité. Chokladbutiken Summerbird tillhör dem som är värda ett besök. Det finns något väldigt vilsamt över en chokladbutik där alla förpackningar är vita. Jag återkommer när jag provat chokladen. Roligaste upptäckten var cylinderformade mineralvattenflaskor.

Olivolja etc, också det på Haga Nygata, är nytt sedan sist. Snyggt och roligt, men jag är så tveksam till temabutiker. De andas presentinköp som ingen egentligen behöver, lite i stil med bestick med frukthandtag (kiwikvartar, druvklasar eller smultron på strå). Nu såg jag inget fullt så gräsligt i butiken, men däremot gott om saker som jag hoppas att ingen köper till mig, låt säga, när jag har namnsdag om två veckor…

Det gick ju strålande att vara bröllopssabrös vid Nya Varvet i Göteborg. Handskarna matchade både klänning och hårspänne. Dessutom var de flesta flaskorna samarbetsvilliga och öppnades sig med ett elegant ”pop”. Resultatet blev torrt, kallt och gratis. Åtminstone för gästerna.

Idag är det bröllop. Och brudparet litar på mig tillräckligt för att låta mig gå loss på allt deras mousserande vin med sabel. Brudgummen ringde mig lyckligt från Antikhallarna häromdagen och undrade vilken sorts sabel jag ville ha.

Själv koncentrerade jag mig mer på att hitta skinnhandskar som skulle matcha min rosa klänning, för det är viktigt att ha på sig handskar när man sabrerar. Ibland händer det att flaskan exploderar i handen och gripreflexen sätter in, då är det skönt med ett extra lager skinn. Mitt extra lager är fuxiarosa med volanger vid handlederna.

Allt sabrerande kommer att bli en utmärkt övning inför sabreringsfesten som hålls nästa fredag. Dock lovar jag att inte bli så kaxig att jag försöker sabrera medan jag blundar.