Brax on Food

Kollegorna på Allt om Mat vet precis hur man firar av en matjournalist. Sparrisbukett, stor lunch och min favoritpryl från provköket – ett zestjärn.

Jag sitter i redaktionens minsta rum, populärt kallad spårvagnen. Den ligger precis bredvid provköket vilket fört med sig att jag gått upp fyra kilo sedan jag började på Allt om Mat. (Håll utkik efter det framtida blogginlägget ”mirakelbanta med Alice” vars enda råd för viktnedgång är sluta jobba för Allt om Mat.) Jag har aldrig i mitt liv ätit så många tårtor, bakelser och glassar. Jag håller fortfarande tummarna för att det senaste muffinsreceptet ska anses misslyckat och lagas om av provköket ytterligare en gång innan jag går hem idag.

Köksfläkten förmår inte alls absorbera alla dofterna från provköket, istället tillåts de fylla mitt arbetsrum och förvandlar mig till en mänsklig variant av Pavlovs hundar. Kvart över elva, lika tidtabellstroget som tåget, sticker jag varje dag in huvudet i provköket och frågar
– Jo, jag undrar liksom, blir det någon mat idag?
Och nästan lika ofta får jag ett smått moderligt leende från Cissi eller Kristina följt av ett
– Ja, idag provar vi fem olika rätter med hummer och en påskbuffé.
Men alla dagar är inte lika nyttiga. Det har hänt att jag varit tvungen att leva av varuprover på mjukost (nej nu ljuger jag, då gick jag ut och köpte sushi) eller nylanserad micromat. Idag känner jag mig lugn. Det har utlovats en avskedslunch och jag vet att jag är inbjuden. Jag fortsätter att skriva på mina jordgubbsrecept medan jag nynnar på ”New York, New York”.

Foto: De ratade bilderna till mitt elevpressleg.

Varje gång min hjärna ska processa orden ”Kaffe och kaka” läser jag ”Kafka” istället. Det kan ha att göra med fenomenet att Bkasotvsodnrnig sknaar bydetslee, eller så beror det på att min lägenhetskompis för några år sedan började referera till Kaffefilter med ordet ”Kafkafiltar” och jag sedan dess inte kunnat låta bli att korrigera texten på paket som oförsiktigt lämnats i min närhet.
Gästbloggare: David Bengtsson återfinns på Lunds universitet och är en av få doktorander som kan skapa filosofi av pepparkaksdeg.
Foto: Åsa Dahlgren

I morse låg den där på köksbordet, danska Bonnier Publications nyöversatta mattidning Bättre mat. Framsidan är inte ett dugg snygg, men innehållet är betydligt bättre. Med risk att bli skinnad av hela Allt om Mat:s layout-avdelning så tilltalas jag, som ”30-åring”, mer av den här layouten än av Allt om Mat:s. Fast Laga Lätt och Elle mat&vin är fortfarande absolut snyggast. Och Gourmet är snygg bortom tävlan. Jonas Mattsson på Cap&Design är snäppet mer negativ och gör en analys under den vansinnigt fynda rubriken Bättre mat i sämre form. Chefredaktören för den danska, norska och svenska utgåvan heter Chanet Deleuran och hon intervjuas i Dagens Media. Här framställs Bättre Mat som ett komplement till Allt om Mat och Laga Lätt. Och jag som trodde att de var konkurrenter. Antar att det beror på vilket perspektiv man tittar från.

Imponerande
Gert Klötzke i expertpanelen
Smakpanelen
Symboler vid recepten
Månadens råvaror s 14-15
Bilder på förpackningar/råvaror s 34-38
Kockskolan s 53-68. De kan säkert ge ut böcker på det temat på sikt.

Mindre imponerande
Alla slarvfelen och inkonsekvenser
Att ett stort rosa band på omslaget döljer del av rubrikerna
De fegt layoutade plocksidorna s 24-25
De grå hinnan som ligger över många matbilder exv. s 46-49, 70-73
Att svenska redaktören Anne-Charlotte Eriksson inte nämns någonstans utom i en byline.
Alla bylines är pyttesmå, vissa är så små att jag inte ens hittar dem…
Tidningen känns opersonlig när jag inte vet vilka som gör den.

Fem dagar kvar på Allt om Mat. Söndag och måndag blir frilansande och på tisdag börjar jag på Tasteline. Inte undra på att jag känner mig konstant stressad.

Arla söker smakbedömare som två timmar i veckan ska prova nya produkter i en lokal på Kungsholmen. Men du får inte vara för ung eller för gammal. Mellan åldrarna 20 och 50 har vi tydligen de bästa smaklökarna. Eller de mest kommersiella?

Just när saltrapporterna börjar dugga tätt i media lanserar Arla ett nytt bregott med havssalt. Krispiga flingor av havssalt knastrar mot tänderna och släpper loss små salta smakexplosioner. Tack Arla för att det blev något gott och inte bara ytterligare en lightyoghurt. Det var modigt.

• Bregott har funnits sedan 1969.
• Den nya smaken släpps lagom till 1:a maj.
• Bregott med havssalt innehåller 2% salt mot 1,2% i den vanliga och 1,8% i extrasaltat.
• Mitt kylskåp innehåller alltid en liten ask med Bregott ekologisk. Funkar både på mackan, i stekpannan och i kakorna.

Hotell brukar ha väldigt dålig beläggning natten mellan söndag och måndag när det blir ett glapp mellan helggästen och affärsresenären. Vid Mariatorget i Stockholm ligger Rival, deras lösning på problemet heter Helglyx på hemmaplan.
Boka ett rum och dyk upp på söndagseftermiddagen lagom till brunch. En DJ spelar soulmusik samtidigt som du dricker smoothies, knaprar på Johan Sörbergs bröd och bygger torn av franska våfflor. Något däst drar du dig tillbaka till ditt rum, sover natten igenom, vaknar utvilad och börjar den annars så grå måndagsmorgonen med hotellets frukostbuffé. Ingen trängselavgift och nära till tunnelbanan. Låter strålande för småbarnsföräldrar, förutsatt att morfar och farfar kan sitta barnvakt över natt och lämna på dagis. Men jag har inga barn, bor dessutom i närheten och lägger hellre de 1490 kronor som det kostar för två på en middag på Mistral.

Oh, jag älskar redigerare. Jag har just fått tillbaka en text och tittar fascinerat på smörjan jag skrivit. Fåniga uttryck som ”respektive par” har redigerats till ett vi. Onödiga bisatser har strukits. Uppfordrande frågor i marginalen som ”Vad äter de?!” får mig att skamset komplettera mina meningar. Texten blir genast ofantligt mycket bättre och jag blir lycklig.

Idag är det St:Patricks day. Var någonstans i Stockholm jag kan få tag på en grönfärgad guinness?

Hälsingborg var synnerligen prisvärt, 355 kronor för tre rätter och knappt 200 kronor för ett vinpaket är svårslaget. Att vi fick vänta en timme på att vårt bord skulle bli ledigt kompenserades av så mycket Bollinger och brutalt goda ostron att jag gärna suttit kvar i barens mjuka fåtöljer resten av kvällen. Och brasan! Den sprakade och värmde och jag vill tillbaka nu. Borde kanske nämna maten också… Rökt lammentrecote med gröna ärtor med ljuvligt. Varken ankan med puy-linser eller blåbärssandwichen kom upp i samma höjder. Men bäst av allt var servicen – personlig och bedårande, även om vi möttes av ett ”hej, har ni bokat bord?” i dörren.

Och nu mot Hälsingborg.

Äntligen ska ekologiskt kött bli lockvara i butikerna. Ica, Coop och Axfood drar igång en kampanj för ekologiskt kött under hösten och nästa vinter i samarbete med Scan Foods och föreningen Ekokött. Nu kanske vi äntligen kommer upp i sådana volymer att köttet blir prisvärt. Ibland undrar jag vem som betalar fantasipriserna för krav-kött? Det är ju knappast så att bonden får så mycket mer betalt för sitt kött bara för att det är ekologiskt.

Nu får Sverige en till mattidning. Undra om vi på sikt får lika många titlar som dam- eller inredningstidningssegmentet har? Mat tycks ju fortfarande stavas med stort m. Den här gången är det Bonnier som skapar internkonkurrens via sitt danska förlag med titeln Bättre Mat – gott och enkelt varje dag. Tidningen är till stor del översatt från den danska mattidning Spis bedre och den svenske redaktörens största arbetsuppgift tycks vara att översätta 80 danska tidningssidor till svenska. Jag hoppas verkligen att det inte stämmer, men sådan var formuleringen i jobbannonsen.

Som redaktör ska du:

Hålla kontakt och samarbeta med den danska huvudredaktionen. Chefredaktören sitter i Köpenhamn.
Ansvara för att den danska produkten anpassas till svenska förhållanden.
Översätta tidningen från danska till svenska. Ca 80 sidor per nummer och 12 nummer per år.
Leverera ca 10 sidor svenskt material till tidningen i varje nummer.
Själv ansvara för att du har en ersättare/backup under din semester, om du blir sjuk eller under annan ledighet.
Du ska ha din egen arbetsplats i Sverige och kommer att jobba med Mac och programmet InDesign.

Framsidan ser väldigt naken ut, men tidningsinnehållet är snyggt med vackra bilder. Lite tanigt teckensnitt dock. Jag har självklart nappat och kommer inom kort få påsknumret, en stektermometer som ser ut som en mobiltelefon och en citrusrivare. Men hey Danmark, på svenska heter det cestjärn. Eller, precis som Olle säger, zestjärn.

Nu när jag snart slutar på Allt om Mat påminns jag om allt jag bara har till låns; åtta Billybokhyllor packade med kokböcker, två matproffs i köket och omvandlingsguiderna från ICA provkök. Ser ni Matlagningstermer eller Mått för mat i ett antikvariat så köp dem till mig.