Brax on Food

Därför går jag på bio på Zita:
* De visar bra filmer som Murderball samt Sigrid och Isaac.
* De har en rejäl gammal godisdisk.
* De ligger vägg i vägg med ljuvliga restaurangen Babs, med sitt roliga sortiment av vin på glas och sin tokiga farmors-toalett.

Svenska Dagbladet firar fettisdagen med en understrecket om Ture Sventon.

Jag hade tänkt läsa nya Elle mat & vin på lunchen men efter att ha besökt sju olika affärer och fått ett nekande eller bara förvirrat svar på fråga om de har Elle mat & vin eller a la carte som den brukade heta förrut gav jag upp och köpte en Femina. Klicka inte på länken, hemsidan är… ja, en prenumerationssajt. Men Femina har snygga matreportage som alltid! Och nu är åtminstone en liten del av Vasastans tidningskiosker upplysta om namnbytet hos Hachettes mattidning.

Ekolådor smittar. Nu är det bevisat. När jag kom hem en torsdag häromsist stod det inte bara en, utan två lådor utanför min dörr. En kort stund trodde jag att jag belönats med dubbla lådor, men insåg snabbt att jag måste ha skapat en lådtrend på våning fem. Även grannen hade insett behovet av ekologiska grönsaker levererade till dörren. Undra om jag kan få en rabatterad låda om jag värvar hela trappuppgången? Nå, vad säger ni Ekolådan? Jag vet att ni läser det här ibland.

Granatäpplet tillhör mina favoritfrukter. Den är vacker, god i mat, har en frisk men parfymerad smak och omnämns vid flera tillfällen i Bibeln, bland annat i Höga Visan för att beskriva glimten av vacker hud:
Som ett klarrött band är dina läppar, din mun är ljuvlig. Som ett kluvet granatäpple skimrar din tinning bakom slöjan. (Höga Visan 4: 1-3)
Problemet är att varje gång jag äter granatäpple blir jag alldeles sölig och får röda fläckar på kläderna som är svåra att ta bort.

Ett kort trodde jag att Del Monte skulle ge mig lösningen till mitt problem när de lanserade en granatäppeljuice (eller fruktdryck om jag ska vara exakt), men deras juice har bara fått med sig den parfymerade delen av fruktens smak och inget av det friska. Det märks smärtsamt tydligt när man dricker saften samtidigt som man smakar på kärnorna.

Istället var det min kollega A som berättade att jag skulle skala granatäpplet under vatten för att slippa spill. Fylla en skål till hälften med vatten, lägga ner frukten och sprätta upp den med en ostronöppnare eller en kniv. Fortfarande med frukten under vatten bänder man upp skalet så att kärnorna lossnar och faller till botten medan hinnor och annat ointressant småskräp flyter upp till ytan. Sen hälls vattnet av och kärnorn hamnar i en tjusig skål med tillhörande portioneringssked.

Man blir nyfiken när man har en blogg. Vem är det som läser BoF? Vad heter hon, vad gör hon, var kommer hon ifrån? Då och då gör jag med hjälp av Statcounter en djupdykning i IP-nummer, besöksmönster och annat som kan roa en matjournalist. Men allra allra roligast är det att titta på keyword analysis, alltså vilka sökord man sökt på för att hamna hos mig. Från början hamnade människor som var intresserade av:
* feta damer
* hur luktar marijuana,
* fiskblock innertemperatur
* svampfobi
* skaffa libanesisk pass
* äppleöl recept
* bambamat
* willy wonka the amazing chocolateer
* inbjudan fest cowboy

Nu är den stora majoriteten människor som söker på olika kombinationer av brax, blog, abrax, allt om mat och alice. Det är trevligt, men inte riktigt lika spännande. Så jag är glad att människor fortfarande hittar mig genom sin stora passion för:
* manitoba cream
* ätbara kläder
* mat natt stockholm
* krångligt recept
* återförsäljare skinnsoffor
* fakta om och listor på rockor
* and go nuts
* apelsindiet

Den goda nyheten är att Googlefight blivit min nya favoritsida. Den dåliga nyheten är att skoskav fortfarande spöar renskav.

Allt började med att min kollegea E visade mig pyttesmå formar från Le Creuset som hon lånat in till Allt om Mat-redaktionen. Jag fick plötsliga flashbacks till att leka mamma-pappa-barn med dockspisen. Jag ville laga mat och låtsas att jag hade en hel familj! Jag fångade upp M på iChat och bokade in en pyttemiddag på kvällen. All mat lagades i de ugnsfasta miniformarna. Urkul! Det här borde jag göra oftare.

Nej, jag brukar inte publicera recept här, men när jag använt mig av samma recept två veckor i rad och ibland drömmer om den dumma kakan på nätterna kan jag inte annat än dela med mig av (det av mig modifierade)receptet till browniesarna i Ben & Jerry‘s Superfudge Brownies.
110 g bra mörk choklad
110 g smör
4 stora ägg (rumstemp.)
0,5 tsk salt
5 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
2,5 dl vetemjöl

Gör så här:
1. Sätt ugnen på 175°C. Smörj en långpanna 32 x 22 cm eller rund form diameter: 26 cm och fodra med kokosflingor.
2. Smält choklad och smör i vattenbad. Låt blandningen kallna till rumstemperatur. Kyler du den i kylskåp går det snabbt, ibland för snabbt så att allting stelnar igen.
3. Vispa ägg och salt i en skål tills det blir riktigt fluffigt. Rör gradvis i socker och vaniljsocker. Allt som ska i smeten efter detta ska vändas i med största försiktighet. Vänd i chokladblandningen. Vänd försiktigt ner mjölet, så att det nätt och jämnt blir blandat och smeten behåller sin fluffighet.
4. Häll i smeten i formen och släta till ytan. Grädda i ugn i 25 – 30 minuter. Den stelnar ytterligare om den får svalna i formen. Förvara eventuellt i frysen om du inte vill att den ska ta slut direkt.
5. Ät naturell eller skär i små bitar och blanda ner i chokladglass och simulera att du äter en dyr Ben & Jerry’s.

Årets kock, Peter Skogströms formulering kring vinnarmenyn har finjusterats. ”Pepparstekt högrev” har blivit ”grytstekt” och ”galette på präst” har förtydligats till ”prästost”. Tur att rotisarna fortfarande får heta som de gör. Hurra för ordutflykter i kocktävlingslandet. Jag håller med juryn: modigt och genialiskt.

På fredag och lördag ges sista chansen att äta på Franska Matsalen. Själv tillhör jag den stora skara som aldrig haft råd/bjudits/skrivit om restaurangen och därför inte riktigt vet vad jag går miste om. Inte kan jag göra något åt saken heller eftersom båda kvällarna är fullbokade och min vårbudget ändå inte klarar av en 2500 kronorsmeny.

Men varför stänger detta etablissemang med anor så långt tillbaka som 1874? Jo, Grand Hôtel bygger om och utrymmet där Franska Matsalen och Cadierbaren finns ska bli en stor bar för hotellfrukostar, barmeny och afternoon tea. Men hotellets gäster tvingas inte leva enbart av scones och jordnötter. I DI berättar Grands marnkadschef Lotta Wästberg att hotellet planerar att öppna en ny restaurang i en annan del av hotellet, en restaurang i samma nivå som Franska Matsalen.

Undra vad källarmästare Jürgen Schaubach och kökschef Roland Persson ska göra nu tänkte jag, men fick snabbt svar i söndagens DN. Roland Persson ska öppna både restaurang och restaurangskola vid Telefonplan. Bara den inte kommer heta Stan eller Söder om söder.

Bilden förställer Stockholm.
Centralstationens Stockholm, fullbokade Hälsingborg, Melkers Kungsholmen, och utanför tullarna Göteborg och Landet…

Kan inte Stockholmkrögarna åka på inspirationsresa till Göteborg och lära sig att krogar även kan heta Kock & Vin, magnus & magnus, Snille & smak, Rumpan bar, Bers å bar, Hallå bar samt Min bror och jag. Och så kan vissa göteborgska krögare sluta upp med att ängsligt snegla ut mot resten av världen och kalla sina stället för SOHO och Vasastan.

Ibland tror jag att Ulf Sjödin har världens bästa jobb. Han är PR-chef på Vin&Sprit och kommer alltid med de roligaste och vansinnigaste idéerna. Han var delaktig i att starta sabreringssällskapet, han arrangerar defektprovningar och nu senast har han själv utsett Sveriges bästa vinskribent med hjälp av enkel matematik.

[Den] baserar sig på vinskribenternas betyg på nylanserade viner i Systembolagets fasta sortiment under 2005. Utifrån de enskilda skribenternas sammanlagda betyg har en total topplista tagits fram och sedan har man med statistikens hjälp jämfört hur varje skribents betyg överensstämmer med hela gruppens.

Själv skulle jag kalla resultatet Sveriges mest genomsnittliga vinskribent, men det låter inte lika tjusigt. Oavsett är jag väldigt stolt att meddela att Expressens Gunilla Hultgren Karell vann genom att vara bäst på att rapportera som alla andra. Dessutom kan jag berätta att hon även är bra på andra sätt, bland annat genom att göra fyndig vinbedömning i Allt om Mat:s vinprovargrupp.

Sen är jag och Ulf överens om tveksamheten i att utnämna en vinskribent till Sveriges bästa utifrån detta.

- Man ska förstås inte ta det här på alltför stort allvar. I slutänden är det alltid den personliga smaken som styr, men för den som tror att det finns en absolut sanning framstår Gunilla som den allra mest pålitliga skribenten, konstaterar Ulf Sjödin.

I dag är dagen då jag får dricka Chateau Musar direkt efter lunch. *lycka*