Brax on Food

Svep plattan runt strängen.
Det är inte lätt att skriva kakrecept. Jag känner mig som ett perverst kakmonster med mina ordval, men hur förklarar man gången för att göra pyttekakor av två nyanser mördeg utan att använda alltför många ord. Nå?!

Sitter och skriver texter och recept till några underbara kakbilder som fotograf Åsa Dahlgren tog i somras. De ska publiceras i Hennes, vilket inte var tänkt från början, så jag funderar på bästa vinklingen för Hennes läsare…

Fördelen med att skriva om kakor är att man inte behöver uppfinna hjulet igen. Det är bara att slå upp ICA-Förlagets Sju sorters kakor och skriva rakt av från ingredienslistan. Förutsatt att man gillar deras recept. Själv dubblar jag sockermängden i deras mördegsrecept.

Mitt skapande ligger istället i hur man formar degen till vackra kakor och det var där jag fastnade i ord som platta och sträng och började tänka på strip poles. (blev osäker på stavningen, så jag gjorde en googlesökning, och med tanke på antalet träffar så stämde det nog).

Att ställa upp sina tankar på rad, letar ofrånkomligen fram logikbristerna i mina resonemang. Ett snabbt förtydligande. Jo, jag har kvar två backar påskmust från i våras. Anledningen till att jag inte, liggandes i min säng, druckit upp alla vid det här laget är att jag låste in backarna i mitt källarförråd i Göteborg och flyttat till Malmö. Jag har alltså klara svårigheter med att inte dricka upp goda drycker, men kanske är jag på väg att bli bättre. Kanske borde jag åka till Göteborg i helgen.

Pommacen lever! Men varför kan den inte få sällskap av Grappo och Trocadero? Verkar som Carlsberg trots allt rensar i hyllorna. Murmel!

Kanske läge att starta en aktion för att rädda återstående av Apotekarnes; Apelsin/Ananas, Hallon/Smultron, Passionsfrukt/Persika, Äpple/Krusbär och Citronsoda. Fasst Passionsfrukt/Persika känner jag ingen större relation till. Varför måste Apotekarnes mixa samman smakerna?

På den positiva sidan har jag ökat på min samling med mustnördar. Så i december blir det årgångsprovning. Apotekarnes julmust 2002, 2003 och 2004. Själv skulle jag aldrig kunna hålla mig borta från min julmust ett helt år, än mindre två år. Skumma månniskor på det hela tagit. Alltför mycket självdisiplin.

Fast Mattias har en P1800ES med dragkrok, och det hänger helt klart med en hjältestatus med ett sådant innehav. Tänk att det finns fler än jag som inser att sportbilar behöver vara kombis. Snart snart är MBG GT:n min. Ganska snart. Kanske till våren…

Julmusten har nyss släppts i butikerna. Genom att fylla kyllen har jag gjort det enklare för mig själv att inte nalla på mitt förråd av påskmust. Den ska lagras och öppnas efter ett, två respektive tre år. En betydligt billigare hobby än att göra dito med Côtes du Rhôneviner.
Inom kort publicerar ICA-Kuriren min trerätters julmustmiddag; julmustgranité, julmustgryta med kött och rotfrukter samt julmustfloat. Genialiskt, även om det inte kändes så i maj när jag stod med julpynt upp till knäna och funderade på hur bilden skulle se ut.

Så allting kändes ganska bra, men så kom Carlsberg och allt blev svart.

”Ni tycker om Pommac, men ni dricker det inte.”

Och så gjorde de ännu svårare för oss att få tag på en vettig svensk läsk. I framtiden skulle det bara finnas Pommac på de där pinsamma glasflaskorna som ska likna champagneflaskor, men som trots det inte säljs på systemet. Men då kom Petter Lindqvist och gjorde de vi andra bara gick runt och funderade på. Han registrerade domänen http://www.raddapommac.se/ vips kom det in 30 000 namnunderskrifter och i dagsläget funderar Carlsbergs ett varv till på Pommacfrågan.

Ibland, när jag har riktig tur, kan jag lura med mina kollegor till Grekland. Grekland ligger vid Bo01-området i Malmö och heter något på P. Deras lunch kostar hela sex kronor mer än lunchen på de otäcka håla som kollegorna vill kalla lunchrestaurang (aka Ekmans). Istället för att stå i kö och trängas som i bamba, får man i Grekland sitta ner och invänta, den ibland långsamma, betjäningen. Maten kommer i stora men snygga portioner. Alltid klyftpotatis, alltid tomatbaserad sås, alltid tatziki och alltid något köttfärsbaserat.
Mät blir man, och av någon förunderliga anledning håller sig mättnadskänsla kvar. Genom hela eftermiddagen. Först framåt halvsju-tiden börjar jag bli intresserad av middag. Och därav drar jag slutsatsen att klyftpotatis har lågt GI-värde. Eller är det den unika kombinationen med tatziki?