IKEAs tyskproducerade påskmust har en ganska fyllig smak och en rar etikett, men jag hoppas fortfarande på att fara hem med två backar Zeunerts påskmust. En att spara till nästa år och en att dricka på landet i påsk. Precis som i julas har all must tagit slut på bryggeriet så jag håller tummarna för att ICA Kungens Kurva hade vett nog att göra en stor beställning.
I förra veckan var det storprovning av Gastronomigruppens fantastiska äpplemuster i mitt kök. Det kommer en postning om det inom kort. Men just idag kan vi glädjas åt att det blir ett stort stort äpplebaserat släpp på bolaget redan 1 mars:
Gastronomigruppen Signe Tillisch
Gastronomigruppen Ingrid Marie
Grönsöö
Kullamust Premium Belle de Boskop 2012
Kullamust Premium Cox orange 2012
Maglehem n:o 4 Ekologisk
Värmdö Reinetter
Årets Skörd Svensk Äppelmust
Årets Skörd Svensk Äppelmust Gravensteiner
Årets skörd Svensk Äppelmust Rödnos
Hurra!
Efter två graviditeter börjar jag få koll på det drickbara alkoholfria alternativen i Sverige. Den närmsta tiden kommer det dyka upp några blogginlägg om mina favoriter utan alkohol.
Jag väntar fortfarande på dagen när jag ska få dricka stora mängder färskpressad granatäpplejuice i ett gatustånd i något varmare land. Tills dess håller jag till godo med juice på flaska. Min erfarenhet är att jag brukar få bättre kvalité i glasflaska än i tetra. Och allra viktigast är att se till att det är 100% granatäpplejuice och inte 80% druvjuice.
Tidigare köpte jag flaskor i Hötorgshallen, men nyss dök det upp en lovande flaska i min lokala ekobutik. (jo, jag har en fantastisk ekoaffär som heter Kate’s Organic Market)
Biona Organic Pomegranate är snäppet vassare och dyrare. 69 kronor för en flaska med en friskare, mindre rödbetsaktig smak än vanligt. Lite närmare den färskpressade juicen i smak.
Betyg: 4 av 5 (fyra av fem gånger är jag nöjd med att byta ut vinet mot juice)
Då och då dimper det ner produktprover hemma hos mig. Vissa mer minnesvärda än andra. Årets bästa utskick är utan tvekan tolv flaskor äpplemust från Gastronomigruppen.
– Skickar lite nytappad must. Vissa flaskor innehåller samma sorts äpple (exempelvis Alice) men är odlade i olika delar av Sverige (terrroir). Borde kunna bli en intressant provning, hälsade Magnus
Absolut Magnus! En doktor i geologi och en vinlus dyker upp i mitt kök i februari, redo att hitta dofterna som skiljer musten från Hallandsåsen från den på Österlen.
Läs mer om den fantastiska äpplemusten hos Matkällaren och Wow News.
Jag fick julmat i år igen. Och inte på lokal, utan hemma. Och gott var det. Vi började nämligen en traditionen förra året. Att göra vårt eget julbord på Oaxentema. Matbegåvade människor bjuds in och avtvingas löfte att hålla sig till Oaxens recept.
;
Den här modesta bunken innehåller en sillsallad med syrade rödbetor och syrade gurkor och Åkerö äpplen. Den var magisk. Receptet finns i en bok nära dig.
;
Nej, så här många sorts julmust serverades det aldrig på Oaxen, men någon bonus ska man väl ha av att arrangera julbordet själv.
Surlax och sursej förekommer på Oaxens julbord. Dag gjorde en egen variant där laxen snabbsurades och hade kvar sin feta trevliga konsistens.
De här väldigt vackra kräftäggen höll vi på att glömma bort. De var undanstoppade i kylskåpet och där hade de förblivit om jag inte hade plötsligt hade blivit sugen på ännu mer julmust. Äggulan är uppblandad med grädde, majonnäs och finhackade kräftstjärtar.
Nå, höll vi oss till recepten? En bekännelse per person avslöjade att ingen lyckats hålla sig helt till recepten. #yrkesskada
Matgeek aka Johan frågade mig just vad det mest fantastiska jag druckit under året är. Svaret är givet: Gastronomigruppens single variety äpplemust. Alltså äpplemust på specifika äpplesorter.
Det började med att Bengt-Göran Kronstam tokhyllade musten Alice i DN.Och när något heter Alice har jag en tendens att köpa det. Sen dess har jag varit fast. Olika äpplesorter som Gravenstein, Signe Tillisch eller Ingrid Marie har olika balans på sötma, fruktsyra och arom. Själv är jag svag får de med hög syra och måttlig sötma.
Magnus Svensson, jag vill buga djupt för din kärlek till det svenska äpplet och din kunskap om hur drycker ska smaka. Du fick mig nästan helt att sluta sura över att jag inte fick dricka alkohol medan jag väntade barn i år. Istället dammsög jag varje Systembolag jag hittade på jakt efter fler trinda små flaskor med sortspecifik must. Nu finns det en liten mustsamling hemma hos mig. Såväl äpplemust som Zeunerts julmust. Nu kan julen komma. Jag är redo.
Fördelen med att ha bloggat ett tag är att jag då och då kan fylla ett blogginlägg med tillbakablickar. Lite som Simpsons producenter. Imorgon kommer jag att kommentera året som gått i pepparkaksdeg för 11:e året i rad. Det ni!
Så här har pepparkakskommentarerna sett ut genom tiderna: (årtalen är länkade till bloggposter)
Bonden som utökar med giraffadel
Tåget som kunde twittra men inte komma i tid.
Go team Edward!
Anders Borg
Doris Lessing vinner Nobelpriset.
Zidanes skallning.
Göran och Anitra flyttar ut till herrgården.
Derridas död
Hawaii
Hannibal över Alperna.
Jaha, då var man tillbaka som bloggare. En inlägg per dag tre dagar i rad, då måste det väl vara motiverat att kalla sig bloggare igen? Men nu då? Kanske dags att göra om bloggen när jag ändå har farten uppe.Den har trots allt sett ut så här sedan 2006.
Så här såg Alice blogg ut i november 2012
Och kort efter att jag börjat blogga såg Sanna till att göra om mina blogspot-standardinställningar till det här.
Men, kommer jag överens med WordPress?
Nej!
Joooohanna! Kan du göra om min blogg?
Det är Johanna och hennes man Marek som gör att min blogg redan nu är så snygg, luftig och fiskig.
Nu är frågan: hur ska den göras om.
Jag föreslår:
Har du några förslag på annat jag borde lägga till eller lägga ifrån får du gärna skriva en kommentar.
Gör en stor mängd mat. Den ska räcka till trepersonsfamiljen och ett vingeologsproffs till gäst (det blir mjölk i glasen i kväll).
Dessutom ska det räcka till morgondagens klubbmöte. Klubbens enda syfte, för mig, är att minska snittkostnaden för mina luncher så att jag med gott samvete kan äta 140-kronors luncher på stan med regelbunden basis. Men eftersom jag inte har karaktär nog att regelbundet göra matlåda för en, så ser jag till att bilda matlådeklubbar, aka matlag.
Så här fungerar det:
En person lagar mat till samtliga i klubben. Nästa gång är det nästas tur att laga mat till alla. Matklubben behöver inte bedrivas på bestämda dagar, utan påverkas av när deltagarna kan.
Det började när jag jobbade på Tasteline. Delade man mat där fick man prova allt från kurdisk lammfärspizza till tacopaj (båda rätterna var lika oväntade för mina smaklökar). Nu när jag jobbar på LRF består matlådeklubben för närvarande av två personer. Ambitiösa veckor lyckas vi båda ta med oss matlåda för två varsin gång i veckan. Övriga dagar äter jag utmärkt mat (lagad på nästan uteslutande svenska råvaror) från LRFs lunchrestaurang Treklövern. Fast då och då smiter jag iväg till Jin & Peeters eller Fazers.
P.S. Vingeologen aka hydrogeologen fick bubbelvatten och delade med sig upplevelsen att dricka ett vin från 1896 som dessutom inte dog efter fem minuters kontakt med syre. D.S.
En hel dags vandrande på Årets kock och jag känner mig mör i kroppen. Undra hur det känns för de kockar som stått och svettats i köket hela dagen?
Hurra! Tomas Diederichsen från Ulfsunda Slott i Bromma vann.
Mindre bra är att jag hela året försökt värva Tomas till vår vinprovargrupp. Nu lär han inte ha tid på hela året.
– Det är inte vatten, det är Badoit.
Jens Dolk undervisar oss alla kring middagsbordet i vad man ska dricka med vinet i Frankrike. Det franska mineralvattnet Badoit innehåller massa salter och mineraler som kroppen är i desperat behov av dagen efter en rejäl vinkväll. Och dricker man det samtidigt med vinet garanterar han att man mår prima dagen efter.
Samma kväll satte föreningen Årets kock nytt vindrickarrekord. På Café des Fédérations, det lilla haket med gristema, lyckades de tillsammans dricka 106 flaskor av husets sura rödvin. Själv hjälpte jag till genom att dricka ett glas.
Hoppas de kände till Jens visdom sedan tidigare.
Jag gillar egentligen inte att snacka vin. Åtminstone inte med män som inte är professionella vinskribenter. Det finns så mycket åsikter om vin, så mycket rätt och fel, tillrättavisande och skryt.
Di professionella är så mycket rarare!
Ju mer de kan, desto ödmjukare. Ödmjukast av dem alla är Mikael Mölstad. Dessutom är han SvDs nya vinskribent. Läsa Agnetas utmärkta intervju med honom.
Så här hör du skillnad på ett äkta proffs och en odräglig amatör.
– Så, du hittar en ton av julmust i prioraten. Jag förstår hur du menar. Jag kommer också att tänka på de solvarma victoriaplommonen som min mormor brukade ge mig när jag var liten. Oh, jag tror det här vinet skulle vara fantastiskt ihop med en fläskkarrégryta med äpplen och katrinplommon. Vad hungrig jag blev nu.
– Trams, vin kan inte lukta julmust. Det är ju tydlig bäringhet och fattoner i det här vinet.
Brist på respekt för att allas unika upplevelse av en doft eller smak. Övertro till att det finns ett facit. Och de där svepande opersonliga beskrivningarna som är som saxade ur Systembolagets senaste katalog. Vadå bärigt, vilka bär då? Vilket fat? Barrique på amerikansk ek som ger en övertydlig smörighet eller en välanvänd Bota som tillför lite sherrykarraktär?
Fast svarar jag så vore jag vara lika god kålsupare som de jag just nu dissar. Alltså brukar jag tystna, le och sen byta samtalsämne.
– Visst är det trevligt att butikerna snart släpper årets påskmust!
Vill du själv öka upp vokabulären för att få näpsa den odräglige kan du plocka från min ordlista. Byt bara ut ordet choklad mot vin.
Slutligen kan det vara värt att tillägga att jag och sonen regelbundet provar vin med ett antal herrar (och damer) som inte är professionella vinskribenter och de är alldeles förtjusande att prata vin med. Dessutom bygger vi alkoholmolekyler. Som vanligt sveper jag med den breda underhållningspenseln.
Äntligen någont riktigt nytt på julmustmarkanaden: Ekologisk julmust! Redan förra året lovade Ängavallen att de skulle fixa en ekologisk julmust. I dag hittade jag den på EkoStore i Göteborg och köpte såväl den söta som den halvtorra. Bara en sån sak! De fattar att alla inte vill ha översöt must.
Namn: Ekologisk julmust
Producent: Örbaecks bryggeri/Ängavallens vänner
Till skillnad från nästan all must (98% är siffran som brukar nämnas) i Sverige, görs ekomusten inte på Roberts extrakt. Det andra undantaget från den regeln är Zeunerts. Istället använder man sig av fläderbär, svart vinbär, råsocker, druvjuice, maltextrakt, kryddor, sockerkulör, humle och citronsyra.
Mycket frukter helt enkelt! Och det brukar det inte vara i must.
Det är svårt att veta exakt vad som ger traditionell julmust dess smak eftersom extraktet är hemligt, men ungefär så här brukar en ingredienslista se ut: socker, sockerkulör, humle och maltarom, citronsyra, kryddextrakt, naturidentiska aromämnen, konserveringsmedel E211.
Så smakar halvtorr: För att vara helt ärlig var min spontana tanke Coca cola lemon. Musten har en väldigt lätt, nästan diskret smak med en lagom syra som jag förknippar med en citronskiva. Det finns en viss enbärston, men inget av den brända söta smak jag förknippar med julmust. Den är lite lagom halvsöt.
Så smakar söt: Ingredienserna är desamma och så även smakerna, även om den söta har en ton av bränt socker vilket gör den fylligare och något sötare. Dessutom blir den bättre. Den smakar med andra ord mer som jag är van att julmust ska smaka.
Betyg: Det blir ett mjähh. Det är bra med ekologisk must, det är bra med must där man vågar gå sin egen väg i ingredienser, förpackning och ekoprofil. Men det smakar lite för blaskigt.
Inte heller Addicted to julmust var så värst imponerad. Kanske händer det något med smaken till nästa år, antingen genom att flaskorna jag lagrar utvecklas, eller genom att man kikar över receptet en gång till.
Min planet.se har en lista över var musten säljs i Stockholm.
När man är ny på en arbetsplats ser man på allting med färska/friska/öppna ögon.
Medsols från vänster:
Titta, vi fick julmust till maten i lunchrestaurangen idag. Kan livet bli bättre.
Våra grannar Lantmännen har inramade trappgubbar.
Symbolen för tevatten i automaten är en tepåse som doppas ner i vatten. I beg to differ!
Vafalls! Sill med balsamico och cashewnötter. Det blev fel på så många plan, inte bara därför att Sånga Säby som driver vår lunchrestaurang har en uttalat svensk profil.
Kakao- och pepparkryddad glögg är hur god som helst. Mustig och inte översöt.
