Brax on Food

På middag hos herr och fru Peters. Trerätters med oförskämt många ingredienser från deras egen trädgård. Plötsligt känns min egen balkong väldigt ofruktsam och jag själv mycket tacksam att ha vänner med gröna fingrar och uppfyllda torpdrömmar.
Mitt matbidrag är en flarra château la louviere från 1988. Den blev min i samband med att dåvarande chefredaktören på Allt om mat bestämde sig för att bortrationalisera tidningens vinförråd.
Jag var inte helt säker på om den överlevt i 20 år och det var några nervösa minuter från det att jag skar av foliet tills jag hunnit lukta, provsmaka och sen spricka upp i ett leende. Vilken lukt! Skiffer, smör, små korvar, päronsoda och goda ostkanter. Snart får vi se hur den klarar sig ihop med lax.

På utvecklande middag med lysande utsikt.

Nej, detta har inget med mat att göra, men det var trots allt på väg från en ost- och vinprovning som jag upptäckte att HM skyltar om med Marimekkoplagg. Så imorgon kl 10 hoppas jag få ta 30 min ledigt för att handla stormönstrat.

PrisXtra vid Norrtull har oväntat bra ostdisk tack vare en fantastisk tjej som är väldigt duktig på ost och den kloka butikschefen har gett henne fria händer. Hon köper in allt möjligt kul, skär upp det i små bitar och plastar in. Dessutom finns det små handskrivna skyltar till ostarna. Nice?

Sju sorters vin x sex sorters ost x nio viljor kommer att ge som mest 378 olika åsikter i redaktionens ostprovning. Hoppas att det inte är jag som ska sammanställa provningsprotokollet.

Jag tycker att vi alla borde bli mer generösa på att ge dricks på lunchen. Och den avrundade kronan från 59 till 60 räknas inte. En femma per skalle ger mer klirr i kassan.
Sen finns det tillfällen när man får vara snål. Som när servitrisen glömmer att klämma in ordet välkommen innan hon frågar om man bokat bord. Och sen tar upp beställningen med ett “va ska ni ha”. Då håller jag hårt i plånboken.
betydligt svårare att dricksa rätt blir det när maten är bra och servicen dålig. Då vill jag gärna fråga hur de fördelar dricksen men det vågar jag sällan.

Bordsreservationen är inte förrän klockan 21 så vi har gott om tid att beställa och dricka kompetent blandade drinkar även om min och personalens definition av ordet färskpressad inte stämmer överens. Kanske har mina krav vuxit orimligt höga efter att ha hängt på Inferno.
Nå, en rar servitris hämtade en meny från matsalen som vi kunde roa oss med och nu sitter vi och fascineras över den engelska översättningen. Ja, vi är både onda och lättroade. Dessutom firar vi vår 1-årsdag som förlovade.
Saker vi har lärt oss: äpplejuice kan kallas char of apple. Havtorn sea-buckthorn (jag säger inte att de har fel) och björnbär bramble.
Nog med ord. Nu bär det ner i matsalen.

Ikväll blir det besök på nyöppnade Och himlen därtill i Skrapan nära hemmet på Södermalm. Jag har hört ruggigt dåliga saker om service och attityd från flera men Mikael Mölstad har såväl muntligt som skriftligt (i White Guide) varit försiktigt positiv och därmed vågar jag ta en chansning med många av mina egna 100-lappar. Fortsättning följer.

Nyöppnade Zink grill på Biblioteksgatan 5 i Stockholm måste ha stans snyggaste skärmaskin. Blodröd och massa välputsad krom. Handvevad fast med motor om man känner sig svag. Gå hit och beställ en charktallrik och fundera på om du själv behöver ett kökstillbehör i 150000-kronorsklassen.

En styck kartong halvfulla småflaskor bärs nu tillbaka till kontoret. Inom kort kan du läsa Mölstads stora test om små vinflaskor på Tasteline. Kanske med rubriken Mölstads lilla röda.

Precis som på Liseberg ser arrangörerna till att kön till attraktionen (aka lunchbuffén) ringlar sig in i ett dolt hörn så att man omöjligtvis kan uppskatta eller avskräckas av kötiden när man först ställer sig i kön.