Brax on Food

- Pock pock pock.

Så här har hönorna i Högalids parklek låtit sedan 2009, då Per Olsson slog upp portarna till konditoriet ett kvarter bort som bär han namn: Per Olsson Choklad & Konfektyr, förkortat Pock. Men nu tar det slut, för Pock ska flytta ut. Ut, som i utanför tullarna!

Igår kunde  Onsdag 27/2 kan man handla på Pock för sista gången. Det var  är utförsäljning av samtliga tårtor och bakelser, eftersom de är svårflyttade. Kakor, praliner och sylter packas ner och skickas över Liljeholmsbron mot Gröndal. För om jag inte är felinformerad så blir Pock sambo med Söderbergs bageri i det rara 50-talsfiket vid Tvärbanehållplatsen i Gröndal. Det som nu heter Café Lundbergs Konditori.

Oavsett vart Pock flyttar lovar de att vara igång i sin nya lokal till 1:a mars. Jag pumpar däcken till min cykel och är redo för utfärd. För med Per Olssonss moderna bakverk, Moa Brinks konstnärskap  och Mattias Wallmarks semmelbullar kan det inte bli något annat än värt än omväg.

Vad händer i Pocks gamla lokal på Heleneborgsgatan?

Jo, det tas över av Gunnarssons chefskonditor. Så det fortsätter finnas ett konditori med höga ambitioner på min gata i stan. Och innan de hinner nyöppna finns ju alltid Dello Sports lilla café, om det inte var för att även de renoverar just nu. Hrmf!

- Det blir 43 kronor.
- Oj.
Nu är det inte min mening att försöka genera konditoriinnehavare men sedan mitt favoritfik i Lidköping, Garströms, bytte ägare för ett och ett halvt år sedan har priserna nästan dubblerats. Tidigare brukade jag alltid lägga på en extra kaka eller två bara för att komma upp i 30 kronor. Det problemet finns inte längre.

Skaraborgare är kända för att vara snåla och kunna föra konversationer av typen:
- Va kostart’?
- (nämn valfri summa)
- Å va sa ja betala?

Och trots det är Garströms fortfarande välfyllt, åtminstone när det är torgdag.

Men det går fortfarande att göra fynd i området. Prova att besöka restaurang Fataburen på Läckö Slott, Kållandsö och få ärlig riktigt god mat med nyskördade grönsaker från slottsträdgården för 150 kronor och uppåt och viner goda nog för att få din tunga att krulla sig i välbehag för 85 kronor glaset.
Eller öppna plånboken lite mer och betala ca 700 kronor för fyra rätter och vin på restaurang Rymd, vid Rörstrand i Lidköping och få perfekt tillagade smakutflykter som skulle kostat det dubbla i Stockholm.

På trevliga Kaffe och Drömmar vid Zinkensdamm är man rak mot sina jobbande gäster. De får plats i eget rum, mot en summa på 75:- för 2h. Och så får de fika för hela beloppet. Toppen!

Magnus Johansson, uppdaterade sin Facebooksida för ett knappt dygn sedan med texten
Räknar nu ned dagarna på Xoko, sista dagen är nyårsafton sedan slut på det och ett nytt kliv i livet väntar, spännande!

Andra trycker på gillaknappen och önskar lycka till. Jag blir lite smått förtvivlad. Vad händer nu? Finns Xoko kvar? Kommer det vara lika bra?  Var ska jag annars äta mina suffléer? Har jag gått dit lika ofta som jag borde det senaste året? Svaret på den frågan är nej. Jag känner mig lite skamsen. Kanske hinner jag dit idag.

Uppdatering: Xoko finns kvar och drivs av kökschefen/kocken. Magnus fortsätter att försockra våra liv, men utan Xoko som bas. Min oro minskar något.

Jakob tipsade mig om att besöka Da Matteo i Viktoriapassagen eftersom de hade Nekisse-bönor i den lilla kvarnen. Beställde en mezzo (hälften espresso, hälften mjölk) och fick en maffig kaffesmak nästan helt utan beska men med en nästan gräddig smak med mycket syra. Da Matteo rostar sina egna bönor och med den här varianten kom de tvåa i Nordic Roaster.

Här om dagen vandrade jag på Verkstadsgatan vid Hornstull och blev lockad att svänga in på Tobaksspinnargatan av en skylt som informerade mig om att här minsann öppnat ett nytt fik vid namn Morsan. Några tjejer, bland annat Ella Frenning, står bakom stället. Följ Ellas morsan-twittring här.

Jag gillar stället. Det går sin egen väg. Deras matiga sallader är (när jag var där) hel befriade från bladgrönt. Istället är det syrad kål och rivna rotfrukter och stekt lök som tillsammans med lite kycklingfilé fyller tallriken. Liknar igen annan sallad jag sett, men jag är inte ledsen för det.

Den som är sötsugen (jag, jag, jag) avslutar helst måltiden med en kardemummafralla med chokladsmör. Magiskt gott. Klart de bakar sitt eget bröd, klart de pressar sin egen juice, klart du ska gå dit. Redan imorgon!

Ella Frenning – Färgfabrikens brunchdrottning, öppna eget. Inom kort kan i fika hos Morsan på Tobaksspinnargatan 7.

P.S. Av rubriken att döma kan man tro att det inte finns några bra fik i närområdet. Det stämmer inte riktigt. Pock är ett lysande konditori, Copacabana har underbar personal och Vurma en generös uteservering samt mackor med roliga namn. D.S.

Ni vet väl att coola konditoriet Pock har goda luncher OCH rara pepparkakor. Ligger på Heleneborgsgatan.

Inspelningsteamet till Flickan som lekte med elden kunde välja fritt mellan alla Söders caféer. Varför fick de då Mikael Nykvist att dricka kaffe inte en utan två gånger på South of Folkungagatan? Och bara en gång på Mellqvists.
Betyder kaffekvalité inget numera?

På Olof Viktors är det svårt att välja mellan alla bakverk.

Frokostbulle på Systrar och Bröder i Malmö. Bästa brödet i stan tror jag.

Trosa ār så där hejdlöst pitoreskt.

Har aldrig varit i en stad med så här många hembagerier, men på åtminstone ett ställe insisterade de med att ha vaniljkrām i katalanen så jag la planerna att flytta hit på is.

För er som undrar är jag för tillfället kanalresenär ombord på m/s Juno på väg ner mot Götet.

Tur att de skaffat två nya adresser: 424 W 43rd Str mellan ave 9&10 samt vid Grand Central Station.

Dammade av cykeln i helgen och upptäckte Winterviken. Efter 20 minuters köande belönades jag med den saftigaste morotskaka jag någonsin ätit.

Jag brukade avsky att fika i stan utanför Vetekattens öppettider. ”Vi kan väl ta en kopp kaffe efter bio” kändes bara ångestladdat. Sen öppnade restaurang Publik upp en lillasyster på bottenvåningen i PUB-huset. De har charmiga öppettider, surdegsbakat bröd, hembakade och ganska erbarmliga småkakor och de raraste 50-tals  konditorimöbler man kan tänka sig. Och så har de massa sorters te. Sånt gillar jag.

Illustration: Linnea Svensson/Tasteline

Det är något väldigt fint med att bli betrodd. Det hände så sent som idag på Martins Gröna på Brunkebergsgatan i Stockholm. Jag hade precis beställt lunch när jag insåg att min stinna plånbok bara var fylld med kvitton, men det var inga problem att äta på krita.

Några dagar tidigare satt jag på Mahogny på Skånegatan i Göteborg när två killar i sextonårsåldern klev in och överlämnade en hundrig till ägaren utan att få något tillbaka utöver några växelkronor.

Nej, det rörde sig inte om sofistikerad droghandel. Det rörde sig om kredit. Kortmaskinen var trasig och gossarna hade inte haft några kontanter att handla sitt kaffe för. Nu hade de återvänt för att justera skulden.

Men visst händer detta alltför sällan? Innan de här två händelserna hade jag inte hört någon få krita sedan jag själv i tolvårsåldern hade för vana att köpa mjölk och annat viktigt* till hushållet och skriva upp det på räkningen. Bodde man i Mölndal och handlade på Dalens Livs gick det bra att göra så, åtminstone om mamma dök upp en gång i månaden och betalade av mina skulder.

Undra om det fortfarande kan gå till på det viset? Mamma, löser du ut mig då och då om jag startar en räkning hos Cajsa Warg?

* nötcreme