Brax on Food

Varje år på sonens födelsedag så firar vi med tårta från Pock och champagne. I år hade sonen en (1) kompis som gäst så då sköt vi upp skumpan till en annan dag.

Benjamin 1 år

2010 var sonen så liten att han inte hade någon riktiga uppfattningar om hur en födelsedag ska se ut. Det såg vi föräldrar till att utnyttja. Klart grabben ska se på medan vi och morföräldrar äter hallontårta och dricker Bolly. Benjamin själv fick äta clementin.

Benjamin 2 år

2011 hette tårtan New York och smakade Rocky Road. Sonen fick smaka en liten bit. Och naturligtvis skulle även förra årets bildvinkel upprepas.

Benjamin 3 år

2012 återvände vi till hallontårtan. Nu vill till och med sonen ha en bit, fast egentligen är det hallonen han vill åt. Dessutom lyckas han vid det här laget blåsa ut två av tre ljus.

Idag fyller min son 3 år.

Vi firar med att bygga en brandbilstårta av Duplo. För när man har två Duplo-kit: en brandbil och cup cakes (något av det bästa Lego designat), då är det klart att det blir en brandbilstårta av det hela. Och så kan man komplettera tårtljusen med en eldsflamma eller två.

Jag har besökt tävlingen Årets Kock i många år, men bara någon enstaka semifinalen. Dessutom har jag alltid varit i där i min roll som journalist och nu var jag plötsligt arrangör. Eller twittrare på arbetstid, som det också kallas.

LRF kommer att vara presentatör för Årets Kocks delfinaler under tre år framöver. Det märkes redan innan man klev in på semifinalen i Uppsala. En stor (John Deere, antar jag) traktor stod parkerad vid entrén. Effektfullt och färgglatt!

Proffsminglare
Min uppdrag var att hålla igång rapporteringen om delfinalen i sociala medier. Retweeta, skriva egna tweets med bondeperspektiv (de som odlar maten kockarna lagar), svara på frågor på Twitter och FB och arrangera en tweetup. Det låter som ett ganska smutt uppdrag, men i själva verket var jag helt slut när jag kom hem. Bevis 1: jag glömde mina skor i Uppsala. Bevis 2: jag bloggar inte om tävlingen förrän ett drygt dygn senare.

Med den här strålande utsikten arrangerade vi vårt tweetup. Cirka 15 twittrade minglade runt i en syrefylld och ljudfattig miljö, drickandes svensk mjölk, utländskt kaffe och bullar av svenska råvaror.

– Ska vi twittra nu, frågade någon.
– Nej, det gör vi ju så mycket nere vid tävlingen, svarade jag.

Målet med en tweetup för mig är att få twittrare att träffas live och se hur de andra ser ut. Jag hade väldigt roligt när jag gick runt och fäste namnlappar av maskeringstejp på bröstet på gästerna. På min stod det @braxonfood @lrfsverige

På de andra stod det bland annat @Svensktkott @jojsis @frodingeostkaka @madlandley @scanab @glimtenigrytan @johanhedberg @husmorlisa @smaskens @lrfmalardalen @barasvenskmat @receptomaten @Nordefors @annablombergbeh @vicbatz @ElectroluxSE @CarolinCarlsson och @NPPreklam

Mötens brukar leda till samtal, vilket leder till idéer, vilket ofta leder till något bra för alla. Inklusive dem som betalar för bullarna. Och så vill jag att twittrarna ska känna att de är uppskattade och uppmärksammade av LRF. Tweetup = mingel.

Autografjägare
Jag måste erkänna att jag var väldigt dålig på att följa själva tävlingen. På frågan om vem jag tror skulle vinna så svarade jag Daniel Räms, om enda skälet till det är att han tävlat såpass många gånger och placerat sig så bra att det kändes som en lågoddsare. Den enda bild jag tog av juryn eller kockarna var när tre barn klev upp på podiet och bad om autografer. Kan tänka mig att ”känd från tv-kockarna” lockade mest.

Dagen avslutades något förvirrande med att Paolo Roberto stod på scenen och pratade om italiensk mat mitt i allt det närproducerade. Sen gick tåget hem till Stockholm.

Läs (betydligt mer tävlingscentrerat) om semifinalen i Årets Kock i Uppsala:

Stefan på Kökstugg förklarar varför Daniel vann.
Ulrik på Glimten i Grytan var nöjd över att få prata med lokala producenter
Annika på Smaskens förklarar vad som händer med vinnaren och de andra semifinalisterna efter tävlingen
Madeleine på Landleys kök berättar med om vinnaren, Daniel Räms bakgrund.
Karoline på Vardag med Nordefors har fina bilder på vinnarens rätt

Jag blir oväntat sugen på att blogga.

Hur hände det här?

• Kan det ha att göra med alla begåvade och ambitiösa bloggare jag var på bloggträff med i tisdags? Johan, Madeleine, Kinna, Sandra, Ulrik och Karin samt Ronnie?
• Eller har det att göra med att jag vill påpeka att jag faktiskt bloggat i åtta år nu, och det kan man inte riktigt göra om man inte skrivit något nytt på ett halvår.
• Är det för att jag egentligen bara vill få sökmotorerna att hitta LRFs sida om Årets Kock och bästa sättet är att länka ett relevant ord från en blogg? (Vi får väl se, innan länkningen ligger den på 10:e plats på en sökning av Årets Kock)
• Eller är det helt enkelt oemotståndligt att skriva meningar där nästan alla ord länkar vidare?

Oklart. Men nu sätter jag igång. Tror jag.

Hm, varje blogginlägg borde ha en bild. Det rådet har jag nog till och med gett i en liten blogghandbok på LRF. Okej, så här är det, jag har visst bloggat en massa de senaste tre åren, men på en annan blogg. En blogg som handlar om min son. Ganska enkelt faktiskt, man tar en bild när han gör något gulligt och så kompletterar man med en fyndig rubrik och vips så är man klar. Inget provbakande, inga reflektorskärmar, ingen research. Så här liksom:

En socker(söt) bagare

Presto!

Klart man väljer kläder utifrån mathögtid när tillfälle ges. Framför allt är det Lindex vi svenskar har att tacka. De har under 2010 gett oss kanelbullepyjamasen, prinsesstårtebodyn och semmeltröjan.

Visst borde de fortsätta!

Jag önskar mig:

• en surströmmingströja med röda surströmmingsburkar á la popkonst snarare än gråskimrande filéer.
• en ägg- och sillpyjamas (lite som Buffys yummy sushi pyjamas)
• en med knallröda insjökräftor och dillkronor (tack för tipset Erik)
• en primörpyjamas med sparris, späda morötter och rara små ärtor. Men vänta lite, en sån har han ju redan. Den är från Småfolk.

Har stannat hemma och vabbat i dag.
En ganska väl vald dag eftersom köket är fyllt av glammiga inköp från helgens besök i Köpenhamn.
(den här listan går också att se som utmärkta tips inför ditt eget kommande besök till Köpenhamn)

Som kaffebönorna från The Coffe Collective.
Eller det oerhört smakrika surdegsbrödet från Claus Meyers nyöppnade bageri på St Kongensgade 46.
Eller Høost från mejeriet Naturmælk. Överlag har jag ätit fantastiska danska ostar från mindre tillverkare. Det kommer en genomgång av dem inom kort. Och en post om restaurangen Radio.

Nu ska jag iväg till Skafferiet och lyssna på en debatt om varför det är så få kvinnliga kockar i tävlingar och expertpaneler.

Utöver en ohemul mängd tryckta kokböcker, varav jag använder beklämmande få, så har jag även en helt egen receptbok. Fylld med lösblad och handskrivna recept. Fick den av Kristina Elofsson en gång för länge sedan tillsammans med ett recept på gräddtårta med israeliska silverkulor och färdiga sockerkaksbottnar.

Nu är det inte just det receptet jag tänkte dela med mig av idag, men väl ett annat tårtrecept. Ett recept? På Brax on Food? Vad tusan! Så brukar det inte se ut. Och ordet ”lågkolhydrat”.

Jo, allt började med att jag gick förbi hälsokostaffären i Hornstull, upptäckte att de hade utförsäljning på sin ekojulmust och att de sålde mandelmjöl, ekologiskt till på köpet. Tyvärr hade någon klåpare skrivit ”ideal för lågkolhydratskost” på förpackningen, när vi alla vet att mandelmjöl är till för den som vill baka småkakor, men inte äger en mandelkvarn. Eller så tar man i från tårna och bakar en helt tårta.

När jag läste till restaurangkonditor i Göteborg på sent 90-tal lärde jag känna Rolf Axel Bellman. Under samma period förälskade jag mig i Jan Hedhs händer genom att titta på för många instruktionsfilmer där han blåste sockersvanar och göt chokladpraliner. Bellman såg senare till att skaffa mig jobb som kock på restaurang Jord och lärde mig dricka galopp efter avslutat arbetspass. Utöver att vara överkompetent bartender på Jord såg han också till att lägga beslag på den fantastiska arbetsuppgiften att göra krogens alla desserter, som den sötbeska rönnbärsparfaiten.

Själv stod jag och svettades över stora fondkok och friterade matbananer (ja, vi ägnade oss åt cross kitchen) på kvällarna och läste på journalisthögskolan på dagarna. Det är lika bra att erkänna, Bellman var skickligare, eller åtminstone noggrannare, när det gällde bakning, eller faktiskt det mesta så rollerna var rätt väl fördelade. Hans bidrag till min receptbok är en glutenfri tårta vid namn Zuleika.

Zuleikatårta (glutenfri)

Mandelkaka
3 äggvitor
100 g sötmandelmjöl
1 dl socker

Smörkräm
3 äggulor
0,75 dl socker
2 dl vispgrädde
50 g smör

Dekoration
Rostad flagad mandel

Mandelkaka
1) Vispa äggvitorna i en perfekt diskad bunke med perfekt diskade vispar tills du kan vända på bunken utan att innehållet trillar ut. Kom igen, håll den över huvudet, du vågar!
2) Rör försiktigt ner mjöl av mald sötmandel och socker med en slickepott. Häll ner smeten i en smord, bröad form med löstagbar botten, diameter 24cm. Grädda i 30 min i 175° ugnsvärme långt ner i ugnen.
Smörkräm
3) Rör ihop äggulor, socker och grädde i en kastrull med bred bas. Låt blandningen koka upp, men vispa konstant.  Sjud (ingen mer kokning) tills blandningen tjocknat och vispa hela tiden. Det tar 5-10 minuter, hav tålamod.
4) Kyl ner blandningen genom att ställa kastrullen i ett vattenbad. Klicka i smöret i små bitar när blandningen hunnit svalna lite och fortsätt vispa tills det blivit en slät kräm. Låt krämen stelna i kylskåpet.
Tårtbygge
5) Lossa kakan från formen, skär kakan till två lager och sätt undre delen på det högsta tårtfat med tillhörande tårtfatspapper du har.  Bred ut smörkrämen på tårtan, lägg på nästa tårtlager och så ett nytt varv med smörkrämen.
6) Strö över rostad flaggad mandel över tårtan. Servera till alla stackare som inte kan äta gluten, men var beredd på att även andra kan snika åt sig en bit.

Ananas, Kvibilleost, paprika, macka, juice och omelett. Och morgonljus från öst.

Gör regnsbågsfärgade maränger till förskolepersonalen på Egalia. Imorgon är sonens sista dag.

Alice befinner sig på sin årliga resa till New York:

I Phyllis kök finns en fantastisk spansk kokbok som heter Casa Moro, som innehåller en skaldjurssallad. På Fairways på Upper West Side finns ett utmärkt utbud livsmedel. Efter en tvåtimmsrsutflykt kom jag hem med baby squid, olämpliga jätteräkor ”whatdoyoumean North Sea prawns”, lila sparris, ett rejält knippe koriander, perfekt mogen avokado och minst två bilder till ett av höstens trendseminarier.

Jag har inte lagat bläckfisk sedan jag jobbade som kock i Melbourne 1998 och blev nästan omotiverat glad när jag insåg att de små blötdjuren redan var rensade. Sonen såg fascinerat på sugkopparna och jag tänkte vara en pedagogisk matmamma så jag skar av en tentakel som sonen kunde känna på. Slurp sa det, så var den nersvald och sonen ville ha fler. Nu!

Fort på med stekpannan, hög värme och minimalt med fett, några squids åt gången. Tentaklerna krullar sig i pannan som om de fortfarande levde och blir vackert rosa.

Serverar sonen fyra nystekta tentakler och hoppas att han gillar dem lika mycket som den råa. Det gör han och han vill ha mer. Efter hans åttonde portion började jag oroa mig över skaldjursdelen av skaldjurssalladen jag lovat att bjuda vår värdinna på.

På något sätt lyckas vi få honom att övergå till bröd och vi kan slutligen äta det här.

Det är inte alltid lätt att vara son till en matskribent. När jag blir ombedd med ett mhääh, att läsa högt ur boken frukter, börjar allting bra.
Äpple
Apelsin
Jordgub… vänta, är inte det en skenfrukt?
Bana… och det är en ört. Lägg av nu, hette inte boken frukt?

Till skillnad från Holmer Simpson känner svenska barn (7-12 år) inte till det magiska bacondjuret som även består av skinka och fläskkotletter. Hela 75 % hävdar att bacon kommer från grisen.

Dessutom hävdar fyra av fem att mjöl är huvudingrediens i bröd, tre av fyra att ost framställs av mjölk.

Allt enligt Sifo och LRF.

Tre generationer Brax drog iväg till Arkitektmuseet för att kika på pepparkakor. Skyddsskivan i styv plast runt kreationerna var precis så hög att Benjamin inte nådde in och kunde bryta av några torn och tinnar.

Scoutläger med fantastiska sovsäckar i vinskydd och en mycket kreativt byggd bro av pingvinstav och kolasnöre.

Kungspingviner! Påminner mig själv om att göra mycket mer isberg av kristyr.

Ett drömboende specialbyggt för att ge stadens hemlösa trygghet. Gillar mängden godis i inredningen.

Klart man ska föra fram sin politiska agenda i pepparkaksbyggandet – bygg handikappsvänligt. Det gör ju även jag varje år.

Jag vill också ha en lussemus och en engelsklakritsusb!

Några pepparkakshem kände vi igen från Stadsmissionens julkampanj mot att människor ska leva utan hem. Bagare är mitt lokala stjärnskott Roy Fares på Pock.

Efter att ha deppat lite över ordern att inte äta mjölkprodukter på 1-2 veckor känns det nu något bättre. Mycket tack vare Lisa som uppmanade mig att tänka asiatiskt.

Jag stack iväg till den lokala sydostasiatiska butiken på Hornsgatan. Här finns en del, men det märks i grönsakskylen att omsättningen inte är lika hög som hos Asian Market på Olof Palmes gata 12. Det fick bli burkar, men wow vilka burkar. Mest förtjust blev jag i vattenkastanjerna av märket Elephants. Trinda krispiga söta vattenkastanjer som inte på något sätt känns besläktade med det som Findus stoppar i sina frysta grönsaksmixer. Köp!

– Du och Benjamin kanske ska avstå från laktos en vecka.
Läkarens ord kändes inte kul. Har hon någon aning om hur gott eller enkelt det är med mjölkchoklad, kanelbullar, barnmatsburkar och allt annat som innehåller mjölk i någon form.

Gruff. Nu blir det mycket mer hembakt och hemlagat ett tag. Först ut är lussekatter. Min vana trogen blir bara ett fåtal katter. Resten blir sjöodjur av olika slag, bläckfiskar, sjöhästar och så klart bystiga sjöjungfrur.

0,5 g saffran 1,5 dl strösocker 50 jäst 5 dl mjölk (laktosfritt i det här fallet) 250 g kvarg (laktosfritt i det här fallet) 2 krm salt 17 dl vetemjöl 100 g smör (laktosfritt i det här fallet) 1 ägg till pensling korinter eller russin 1. Mortla saffran och 1 msk socker och häll i bunken till en assistent. Smula ner jäst, häll i kall mjölk, kvarg, socker, salt och hälften av mjölet. 2. Bearbeta degen på låga varv i 2 minuter. Klicka i smöret i bitar, bearbeta in det och tillsätt resten av mjölet utom 1 dl. Bearbeta tills degen är blank och smidig. 3. Prova att göra ett glutenprov genom att ta en liten bit av degen och försiktigt dra i den tills det nästan går att se igenom den. En färdigarbetad deg ska inte gå sönder när man gör detta. Den färdiga degen ska vara lite kletig, men tillsätt mer mjöl om degen är mycket kletig. 4. Låt degen jäsa övertäckt ca 60 minuter i rumstemperatur eller över natten i kylskåp. 5. Knåda ur luften ur degen på mjölat bakbord, dela upp degen i två delar och forma till två rullar. Täck över den ena och skär små bitar av den andra. Forma dem till olika havsfigurer: bystiga sjöjungfrur, kralliga krabbor, sugande bläckfiskar och treögda Simpsonsfiskar. Forma figurerna direkt på plåtar med bakplåtspapper så slipper de flyttas. Garnera med korinter eller russin. 6. Sätt ugnen på 225 grader och låt bullarna jäsa övertäckta i ca 30 minuter. 7. Pensla försiktigt lussebullarna med uppvispat ägg. Grädda mitt i ugnen 5-8 minuter.