Brax on Food

David leker fängelse med maten (skördad på Långholmen).

I Lövestad huserar en riktig trätoffelmakare, eller träskomakare som vi säger i resten av landet.
Jag har precis beställt äpplegröna tofflor av honom med en äppleskrottsbård. Hans läster är fantastiskt sköna och han tar inte mer än 250 kronor för damtofflor. Åk dit vetja!

Så där. Tack vare Jakob kan jag nu blogga via iPhonen.
Och nu en liten bonusbild från kylskåpets inre. Betänk att jag far utomlands inom kort. Och lägg märke till true blood-flaskan.

Det har varit en del iPhone-hets på jobbet på sistone. Alla Aftonbladet-företag ska bli applefierade. Vi ska överge allt vad fasta telefoner, faxar och 3G-modem heter och helt gå över till iPhone-världen. Inte mig emot, men när kommer min telefon egentligen?

De skulle gå i bokstavsordning och heter man Brax känns det ju bra. Nu har det snart gått en vecka…

Just nu fick mina två kollegor mail om att de skulle upp på plan 9 och hämta sina mobiler. Själv fick jag ett mail från Pizza Hut som avslöjade att de blir först i Sverige med alfanummer. 020-woopie!

Vi har blivit med soffa. Den har samma nyans som julmustfläckar, som half baked B&J-glass, som sojan till sushin. Det är den optimala soffan att äta mat i. Och att ligga raklång, läsa matlitteratur  och äta en smulig 200 grams kaka helnöt. Och den finns att köpa på Mio.

Idag släpps Anthon Bergs pralinjulkalender i Sverige. För att haussa upp intresset säljs blott 100 kalendrar i landet, och samtliga finns på NK konfektyr i Stockholm. Alternativt är det enda stället i landet som folk kan tänka sig att betala 300 kronor för en julkalender. Kommer jag ifrån på lunchen kommer jag att köpa en.

Tydligen finns vuxenkalendern som jultradition i Danmark och man brukar ge en till sin fru eller flickvän. Varför har ingen berättat det här för mig tidigare? Det borde innebära att vårt grannland har flera producenter av kvalitétkalendrar. Så om Rasmus, Trinne, Rolf eller Henrik snubblar över en kanske ni kan skicka den till mig? Innan jul? Snälla!

Tänk att få äta två olika praliner varje decembermorgon.

Läs Alice tidigare klagomål på julkalendrar.

Det blev inget bubbelinköp i helgen. Det blev inga långa matlagningssejourer heller. Ena dagen kändes IKEAS gravade lax som den enda ätbara alternativet som bjöds och nästa dag sprang vi halvt utsvultna ner till indiern och beställde hemlagad ost med massa spenat i tomatsås.

Jag bytte alla tankar om mat mot total ordning bland datakablar och hårddiskar. Jag har suttit omgiven av strips, sladdar, grenkontakter och borrmaskiner och tänkt och tänkt och tänkt. Ibland suckat uppgivet och ätit några halloween m&ms, men så kom professor Baltazarplinget och allt föll på plats. Så nästa helg kan jag ägna åt att damma mina kokböcker och baka lussekatter med havstema.

Ett stillsamt habegär väcktes inom mig när jag insåg att jag kunde bygga en isborg av legobitar. Allt jag behöver är cirkus 97 formar, den där extra frysboxen jag drömt om, 3×4 meter presenning och en förstående äkta make.

Varje gång jag flyttar undrar jag förtvivlat varför jag tog på mig ägandet av mormors gräddgula hushållsassistent från Elextrolux. Och varför jag inte rationaliserade bord plåtskåpet som innehåller köttkvarn och diverse andra tillbehör som jag inte har någon aning vad de ska vara till.

Jag har jag aldrig ens gjort min egen korv, vad ska jag med medelgrova malningsskivor till? E och P har åtminstone lovat att förklara vad de olika metallbitarna är, men vem ska stoppa korv med mig. Jag tror att min vegetarian till make avstår om vi inte fyller det vegetariska fjälstret med tofu.

Vad har egentligen en stylist i kylskåpet några veckor före påsk? En massa post it-lappar tydligen.

Höganäs fick pris för Formex snyggaste monter. Allt gammalt uttjatat stengods var bortstädat och istället hade man dukat upp med Multi. En ny helglansig serie i färgerna picnic green, vacation blue, really white och almost black, samt yippie yellow som glad uppstickarfärg. Jag vill använda till en matfotografering nu!

Vandrar runt på Formexmässan bland färgglatt porslin och trista krukor. Passerade Bombadill och blev förälskad. Ostmackor, wienerbröd, prinsesstårtor och kokosbollar i den mjukaste plysh.

Medan knivarna i Tastelines provkök blev allt slöare försökte jag förtvivlat hitta ett bra knivsliperi i Stockholm. Tallriksmodellen fungerade inte längre.

Foto: Jonas Melcherson
Allt om Mat lämnar in sina knivar på Lagamati och betalar 50 kronor per kniv. Det kändes för dyrt. Ett tag var jag lockad att ta med mig 20 knivar ner till Göteborg för att lämna in dem på Muhréns Sliperi på Alströmergatan 2. De tar 25 kronor för vanliga knivar, 30 för brödknivar och 35 för Globalknivar och de vet vad de sysslar med. Men så intervjuade jag årets kock, Tommy Myllymäki, igår och han rekommenderade Slipkliniken. Jag skickade dem ett mail igår, idag på morgonen kom de på besök och hämtade knivarna. 27,50 per kniv + 60 kronor i frakt för att hämta och lämna nästa morgon kändes som hittat. Dessutom erbjöd de oss låneknivar över dagen så att vi inte skulle vara utan. De tar även emot knivar från privatpersoner. Och vill du lära dig mer om knivslipning kan du gå in här.

En tidning gav mig i uppdrag att spå om framtidens mat, vilket jag glatt gjorde. Det handlar ju om att gissa och det är alltid roligt. Men när de frågade om vad som blir nästa bakmaskin/wokpanna/globalkniv så tog det stopp.

Vad kommer folk önska sig för tokigt onödiga elektriska köksjulklappar i år och några år framöver? Gissningar mottages tacksamt.

När jag kom tillbaka från lunch hade två av mina vänner skickat mig en länk till det här knivstället. Vem tror ni att jag är egentligen? Ni känner mig alltför väl. Klart jag vill ha den, men jag tror som alltid att skårorna är för små för mina älskade asiatiska knivar.