Känns julens glada budskap från Alice ovanligt förvirrande i år så finns det ledtrådar att hämta och ännu tydligare hintar.
Annars önskar såväl Alice, som David, Benjamin och Juno en riktigt god och matfylld jul.
Ilustration: Johanna Kindvall
Foto: Paulina Westerlind
Jag fick julmat i år igen. Och inte på lokal, utan hemma. Och gott var det. Vi började nämligen en traditionen förra året. Att göra vårt eget julbord på Oaxentema. Matbegåvade människor bjuds in och avtvingas löfte att hålla sig till Oaxens recept.
;
Den här modesta bunken innehåller en sillsallad med syrade rödbetor och syrade gurkor och Åkerö äpplen. Den var magisk. Receptet finns i en bok nära dig.
;
Nej, så här många sorts julmust serverades det aldrig på Oaxen, men någon bonus ska man väl ha av att arrangera julbordet själv.
Surlax och sursej förekommer på Oaxens julbord. Dag gjorde en egen variant där laxen snabbsurades och hade kvar sin feta trevliga konsistens.
De här väldigt vackra kräftäggen höll vi på att glömma bort. De var undanstoppade i kylskåpet och där hade de förblivit om jag inte hade plötsligt hade blivit sugen på ännu mer julmust. Äggulan är uppblandad med grädde, majonnäs och finhackade kräftstjärtar.
Nå, höll vi oss till recepten? En bekännelse per person avslöjade att ingen lyckats hålla sig helt till recepten. #yrkesskada
2012 har utan tvekan varit Europas år. Europas kriser, Europas Nobelpris… Det var lockande att ge sig i kast med Europa på samma sätt som vi gjorde med världen 2006, men sen räknade vi mängd barn i köket (4) och begränsade oss något.
Kristyren blandad efter konstens alla regler
1 äggvita
4-5 dl florsocker
2 krm ättika, 24%
Vispa upp äggvita med en elvisp till ett hårt skum. Sikta ner 3 dl florsocker genom en trådsil och fortsätt vispa. Blanda i ättika. Fortsätt att vispa och blanda sakta i ytterligare florsocker. Målet är att få rejäla toppar och dalar i kristyren. Den behöver vara rejält fast för att kunna spritsas. Dessutom blir den lite rinnigare igen när man blandar med karamellfärg.
I år var det Strindbergåret och vad som även måste kallas Loreenåret.
Men hur är det, har vi verkligen Loreenmått bland gris- och gummått? Icke, men med hjälp av en iPad och en vass kniv går det fint att skära ut pepparkaksfigurer på frihand.
Fast jag har ett t-shirtmått.
Och så fick en kines med klatschigt namn Nobelpriset. Som gjort för ett julrim.
Den här är jag särskilt nöjd med eftersom den refererar tillbaka till en sju år gammal pepparkaka om Katie Holmes.
Det blev förstås en del Europa trots allt. Om vi har gjort Anders Borg tidigare, kändes det på tiden att även Angela Merkel fick gräddas.
Och slutligen en blinkning till OS i London, även om vi egentligen hade velat få till hela Danny Boyles invigningscermoni eller åtminstone Spice Girls återförening, men istället koncentrerade vi oss på Boris Johnson, Londons borgmästare, och hans olika sinnesstämningar.
För elfte året i rad kommer jag kommentera året som gått i pepparkaksdeg. Men innan jag kan blogga om 2012 behöver vi titta tillbaka på 2011.
I december 2011 hade jag jobbat på LRF i ett år. Länge nog för att sälja in idén att årets julfest borde gå i pepparkakans tecken.
Att blir organisationens pepparkaksprofil hade jag lyckats uppnå redan under första månaden. Nu kom steg två:
Vi började enkelt med företagsnamnet.
Gick vidare med en bonde med Lantmannen-keps som utökat sin skog- och lammverksamhet med giraffer.
 Tänk att jag får spritsa på alla mina arbetsplatser! |
 Vi byggde en stad och det krävde en hel del fönsterspritsande. |
 Slutligen gav vi oss på vår sjubitars strategimodell! |
 Och sammanfattade hur det känns att arbeta när det bara går runt runt runt. |
Eftersom jag bloggat oregelbundet (milt uttryckt) det senaste året kommer det att krävas några kommaikapp-inlägg. Som det här som egentligen borde publicerats för exakt ett år sedan.
2010 åt vi vårt sista julbord på Oaxen.
Inspirerade av att Magnus och Agneta tänkte öppna en delikatessaffär på Södermalm bestämde vi oss för att i år (läs 2011) återskapa Oaxens julbord hemma med hjälp av en Oaxenknytis. Gästerna fick laga sill, sylta, knäck eller surlax ur Oaxens julbordsbok och ta med sig till vårt hem. Alice lånade gärna ut sitt ex av kokboken, bara man gav tusan i att sätta fettfläckar i den. Den late eller tidspressade köpte sig fri hos Eks Kött vid Mariatorget.
Dryck: det här med att exakt följa Oaxens julbordsutbud spårar ut redan på ruta två. Oaxen brukar bara ha en sorts julmust, vi hade minst tre sorter. Men annars betedde vi oss: Per handlade julöl av Oaxens husmärke, det blandades mumma och Göran triumferade med en flaska Oaxens julsnaps som numera är utgången från Systembolagets sortiment.
Sill och strömming: i kokboken Oaxen julbord finns det 20 olika repept på sill och strömming. Sill med havtorn, dill, pepparrot och långpeppar eller citrus etc. Strömming som är örtgravad, nypon- och svartpeppargravad, havande strömmingslåda etc. Jag var sillansvarig och gjorde bland annat den fantastiska havtornssillen. Eftersom jag även är en tidseffektiv person köpte jag minst en sort färdig för Oaxens skafferi.
Jag älskar att bo i en lägenhet där köket är det största rummet. Då kan man vara runt 16 personer runt bordet.
Kallskuret: korvar är en av Eks Kötts paradgrenar. Vi hade ett behagligt överflöd av kallskuret.
Vid det här laget hade en viss mättnadskänsla infunnit sig.
Småvarmt: – Jag gör grishuvud, lovade Dag.
Jo, det finns faktiskt med i kokboken på sidan 187.
– Och något som fallit bort från bokens sidor, grönsaker. I Magnus anda – hoppas jag – knypplar jag alltså ihop en rätt på kål och en på rotsaker. Jag försöker göra dekonstruerad rotsakslåda och kortkokt kål-kollektion.
Barn: Det finns gränser hur länge man vill vara intryckt i en kökssoffa ätandes lax och köttbullar. Efter en stund flydde de ut till vardagsrummet och satte sig på soffbordet. Kanske dök de upp igen någon gång mot slutet när saltkolorna och kardemummakolorna dukades fram. Men något kaffe ville de inte ha.
Det var makalöst gott. Faten rensades. Allt som fanns kvar nästa morgon var lapparna.
Det var en fantastisk dag på semifinalen i Årets Kock, men jag måste erkänna att den allra finaste stunden på dagen var när jag kom hem och öppnade mässans goodie bag från ICA Kvantum Gränby. Det var som om någon som tänker precis som jag hade plockat ihop den. Eller någon som tänker precis som jag och gillar julservetter, men ändå.
Så utöver servetterna innehöll kassen Magnus senaste äpplemust, några små geisha och Åre Chokladfabriks chokladdoppade pepparkakor. Oj, vilka pepparkakor, jag har sällan smakat på något godare. Kryddstarka krispiga kakor doppade i smakrik mjölkchoklad. Det finns fortfarande två kvar i förpackningen, men jag kan lova att de tar slut imorgon. Undra om inte alla jag känner ska få dem i julklapp i år…
Begåvad illustratör: Martin Rebas
Tidigare julhälsningar:
2010 och 2009 gjorde Johanna Kindvall kortet
2008 gjorde Martin Rebas kortet
2007 gjorde Amanda kortet
2006 gjorde Aase Torstensen ett pysselkort
2005 gjorde Johanna Kindvall kortet
2004 gjorde Emilia Sällryd kortet
2003 + 2002 + 2001 gjorde Martin Rebas korten och det gjorde han långt innan dess också, men de har jag inte digitalt.
Fick besök av mamma, pappa och svärmor under en och samma helg. Det riktigt ropade ”julbord på stan”. Jag bokade bord på Gondolen, och förklarade att mina släktingar nästan aaaldrig är i Stockholm, så ett bord med utsikt skulle sitta fint, vilket hörsammades. Tack Gondolen.
I det här läget vill säkert min pappa inflika att han spenderade en stor del av 50-talet i Stockholm, men då såg väl inte Stockholm ut så här, med möjligt undantag för Slussen.
Med tanke på titeln trodde kanske att detta skulle bli en bloggpost om vikten att äta julbordet i olika turer:
Låt mig understryka, julbord är inte en ursäkt att skapa surf ‘n’turf-kompositioner på tallriken. Däremot kan det vara motiverat att dricksa diskaren med tanke på hur många tallrikar du tänker smutsa ner under måltiden.
Det här är en post om hur mycket desserter som får plats på en tallrik.
Imponerande mängder
Strukturerat, men mycket
Barnanpassat
Måttfult
Jag ska inte hänga ut exakt vems tallrik som är vems inom familjen. Kanske bara berätta att den som tog mest åt upp, medan den som tog minst inte lyckades tömma sitt fat. Allt handlar om julbordsteknik. Jag har mycket kvar att lära.
Noterar att årets adventskalendrar finns ute i handeln. Men vill jag ha en kalender fylld med knaprigt lego när jag kan få en med choklad?
Men vilken är årets godaste kalender egentligen?
Jag har bytt jobb och är numera externkommunikatör på LRF med uppdrag att få dem att synas på nätet, särskilt i sociala medier. Dessutom fortsätter jag att driva firman Brax on Food med trendspaningar och matartiklar.
Följ mig:
privat på twitter: @alicebrax och på här på bloggen
i jobbet på twitter: @LRFSverige och på bloggen om sociala medier
Makalös illustratör: Johanna Kindvall
Äntligen någont riktigt nytt på julmustmarkanaden: Ekologisk julmust! Redan förra året lovade Ängavallen att de skulle fixa en ekologisk julmust. I dag hittade jag den på EkoStore i Göteborg och köpte såväl den söta som den halvtorra. Bara en sån sak! De fattar att alla inte vill ha översöt must.
Namn: Ekologisk julmust
Producent: Örbaecks bryggeri/Ängavallens vänner
Till skillnad från nästan all must (98% är siffran som brukar nämnas) i Sverige, görs ekomusten inte på Roberts extrakt. Det andra undantaget från den regeln är Zeunerts. Istället använder man sig av fläderbär, svart vinbär, råsocker, druvjuice, maltextrakt, kryddor, sockerkulör, humle och citronsyra.
Mycket frukter helt enkelt! Och det brukar det inte vara i must.
Det är svårt att veta exakt vad som ger traditionell julmust dess smak eftersom extraktet är hemligt, men ungefär så här brukar en ingredienslista se ut: socker, sockerkulör, humle och maltarom, citronsyra, kryddextrakt, naturidentiska aromämnen, konserveringsmedel E211.
Så smakar halvtorr: För att vara helt ärlig var min spontana tanke Coca cola lemon. Musten har en väldigt lätt, nästan diskret smak med en lagom syra som jag förknippar med en citronskiva. Det finns en viss enbärston, men inget av den brända söta smak jag förknippar med julmust. Den är lite lagom halvsöt.
Så smakar söt: Ingredienserna är desamma och så även smakerna, även om den söta har en ton av bränt socker vilket gör den fylligare och något sötare. Dessutom blir den bättre. Den smakar med andra ord mer som jag är van att julmust ska smaka.
Betyg: Det blir ett mjähh. Det är bra med ekologisk must, det är bra med must där man vågar gå sin egen väg i ingredienser, förpackning och ekoprofil. Men det smakar lite för blaskigt.
Inte heller Addicted to julmust var så värst imponerad. Kanske händer det något med smaken till nästa år, antingen genom att flaskorna jag lagrar utvecklas, eller genom att man kikar över receptet en gång till.
Min planet.se har en lista över var musten säljs i Stockholm.
Okej, häng med på filosof David Brax tankkedja:
WikiLeaks senast släpp av konfidentiell information -> Grundare Julian Assange, i bakgrunden, reser till Sverige där han anklagas för olika sexuella övergrepp -> vilket inspirerar Johanna Koljonen, här porträtterad i en mumintrollsdräkt (med huvudet av pga allergisk kung), att starta twittertråden #prataomdet
SJ i allmänhet och @SJ_AB i synnerhet har varit i blåsväder i år. Klart de förtjänar en pepparkaksberättelse. Isbergen är inspirerade av kungspingvinerna på Arkitektmuseets pepparkaksutställning.
Oavsett vad vi kommenterade i pepparkakor av det som hänt under 2010 så dök det ständigt upp en skock twittrande fåglar.
Det kavlas, gräddas, spritsas och spånas.
Vi är fyra vuxna och två pyttepersoner. Det finns 2 kg pepparkaksdeg, oändliga mängder hushållsfärg, strössel, goda idéer och ätbart glitter. Vi kommenterar för fullt året som gått. Det blir inga självmordsbombare, men väl tågförseningar, kronprinsessbröllop, #prataomdet, wikileaks, stadshus och bondeförbund.
Vi är inte klara än, men vi är på gång.
