New Yorkminnen:
Små små buntar med nässlor kostade 2,50 dollar på bondens marknad på Union Square i New York. Dessutom tycker de att man ska brygga te på dem, eller möjligtvis sautera dem. Är det dags att lära amerikanen att laga gratis nässelsoppa, eller är det bara Manhattanborna som går att lura på det när viset.
“Berätta mer berätta mer! Vad serveras, vad snackar folk om, heta råvaror??”
Lisa Lemke
Det ar farligt att berätta att man ar i New York. Plotsligt kommer krav pa matrapporter. Här gar jag mest runt och skrotar med sonen och sa ska jag plotsligt ha oga for trender. Klart jag har! Här kommer den forsta:
Pan-asiatiskt ar det enda rätta.
Pa ett dygn har 100% av restaurangerna jag ätit pa varit superhippa enligt min nya asienvänliga teori. Johan tog med mig pa koreansk bimbimbaplunch pa Seoul Garden. For $14 fick man massa smarätter: kimchi, spenat, bongroddar, rotsellerisallad, omelett och soppa och sedan kom bimbim-masterverket i en het gjutjärnsgryta som gjorde att riset i botten av grytan sakta stektes till en krispig gyllenbrun kaka. Inte illa.
Den mest beromda pan-asiatiska krogen är Momofuku som lärt New York-borna att äta ramennudlar och pork buns (baos). Sa när jag nagra timmar senare träffade Johanna kändes det helrätt att hon tog mig till Momofukus Milk bar for en bit crack pie. Den beskrivs som “toasted oat crust, gooey butter filling” och det är helt korrekt. Magiskt god. Provbaka gärna och bjud mig sa kan jag uttala mig om hur nära ni kommit orginalkakan.
Nästa dag lunchade jag med Johanna och hon tog med mig till taiwanesiska Baobaus, en liten källarlokal i East Village som salde fantastiska sma baos, angade kottfyllda mackor. Brodet ar gjort av det vitaste mjol med en generos portion socker och angbakat. Sen är det fyllt med langkokt hogrev eller orokt sidflask, koriander, ingefara, jordnotter och allt annat som passar fantastiskt ihop smakmässigt. Till det at vi jordnotter som kokt atta timmar i sina skal och sen marinerats i en socker- och vinägerblandning. Gott gott gott!
Harnäst ska vi ge oss ut pa jakt efter vietnamesiska smorgasar, banh mi. Fransk baguette moter gott vietnamesiskt innehall. Det sägs vara nästa stora trend inom street food i den här stan. Godaste mackorna hittar du hos Baoguette och lämpligt nog finns det en nere vid St Marks Place som jag borde hinna in till under nästa vecka.
Kommer det nagra bilder Alice? Mmm, snart, men nu ska jag ut i Central Park och visa min son hur man tuggar pa gront gräs.
Okej läsare, det har varit daligt med inlägg hela aret och nu blir det annu värre! Prickarna kommer att försvinna da och da. A andra sidan lovar jag att ni kommer att kunna läsa om New Yorks roligaste mat nagra veckor framöver. Känns det ok?
Jag sitter och bläddrar i den klassiska amerikanska restaurangguiden Zagat och noterar att bland indexets udda indelningar; med öppen spis, kändiskock och Power Scenes sa finns även Jury Duty. Det är helt enkelt de restauranger som ligger nära domstolen vid Foley Square i New York.
Nu har jag ätit frukost fyra gånger på raken och jag känner förvirrningen spridas i kroppen.
New York-lördagen startade med en lätt frukost med färska hallon och yoghurt. Tre timmar senare ät jag en andra frukost - mexikansk brunch med burrito, bananpannkakor och hibiskus-iste. Några timmar senare var det plötsligt söndagmorgon och SAS serverade frukost på planet hem och slutligen en sista rejäl bagelbrunch med vänner hemma vid köksbordet i Sverige.
Men mage undrar allvarligt vad jag sysslar med och när den kommer att få kött och potatis igen. Kanske imorgon, kanske först när det blir svalare ut. Imorgon känns som en salladdag.
Det har hänt en massa bra saker med Upper West Side sedan jag bodde där 2001. Området känns så bra att vi inte lämnade det under semesterns sista 36 timmar. Vi hängde med skräniga amerikanska skolklasser på Museum of Natural History och spanade in The squid and the whale (gömd under den gigantiska blåvalen). Åt Zabars-mozarellabaserad lunch hemma, shoppade Makers Mark, picknickade nära Heckscher Playground i Central Park, gjorde slutgiltiga bokinköp på Barnes & Nobles på 68:e och B-way, blev hungriga och gick på restaurangjakt bara för att upptäcka att ytterligare en rekommenderad restaurang har hunnit stänga i Lonely Planet och Aftonbladets dåligt uppdaterade guidesamarbete.
Det var då vi kom ihåg hur underbart bra området faktiskt blivit
: Shake Shack, som serverar stans godaste burgare (vego Alt kött), har öppnat en filial på Columbus runt 74:e gatan. Inte nog med det, Magnolia bakery har också forgrenat sig och återfinns inte bara i the Village utan även på 200 Columbus Ave runt 65:e gatan.
Imorse (lördag) sprang jag över till dygnetruntöppna H&H på Broadway vid 70:e och köpte bagels som vi ska äta till frukost hemma i Sverige. Och slutligen åt vi magiskt goda breakfast burritos på Gabriellas på Columbus vid 94:e innan “shuttlen” plockade upp oss och körde oss till Newark vilket tvingade oss att byta såväl stadsdel som stat.
Tur att de skaffat två nya adresser: 424 W 43rd Str mellan ave 9&10 samt vid Grand Central Station.
Jag har vänner med den goda smaken att boka in sig på Waldorf Astoria,så nu sitter jag hotellets bar, dinglar med benen och låtsas att jag också bor här.
David gjorde mig omåttligt stolt när han beställde en Manhattan på Makers mark.
- Straight up, undrade bartendern.
- Yes please.
Men vad innebar frågan egentligen? Hur kan en Manhattan serveras annat än i ett kylt martiniglas? Hjälp mig!
Jag är på väg till ön där Zabars bor. Där latten storleks- och prismässigt kan jämföras med en mindre bil. Där sobanudlar är en konstform.
Min plan är att äta mig proppmätt på dim sum på något bullrigt ställe i Brooklyn, dricka färsk durianjuice i China town, ägna massa tid på museer och lika mycket tid i museirestaurangerna. Köpa och läsa obskyra mängder med böcker och magasin och sova en del.
När jag hittar internet lovar jag att blogga.
Pepparkaksbakerskan och åsiktsmaskinen Karin tipsade om en rar artikel i New York Times om en synnerligen ung restaurangrecensent. Istället för att beställa take out när hans föräldrar meddelade att de skulle komma sent hem från jobbet, gick han till den lokala nyöppnade restaurangen (han bor på Upper West Side) och beställde från menyn inom sin budget på 25 dollar. Någon måste ha snappat upp detta och skrivit en fin liten text som fick mig att le och inse att jag i jämförelse inte var ett dugg matnördig i den åldern.
På 14th Street vid 9th Ave ligger Little Pie Company. Det finns alltid en bra anledning att gå dit.
Eftersom jag har jobbat i närheten har jag varit där för att fira bra försäljningssiffror, trösta avskedade medarbetare och döva min egen hemlängtan.
Pajerna är stora och räcker för två sansade människor eller en deprimerad. Häromdagen gick vi dit och beställde deras Key Lime Pie. Jag började nästa gråta, så god är den. Den är så enkel med sin lite grova digestivebotten och en perfekt söt-syrlig-besk limekräm. Oh, det gör att jag kan överseende med deras svaga kaffe.
Vår första måltid i USA var naturligtvis supersöt och väldigt amerikansk, även om French toast och Belgian waffels låter mer europeiskt.
Fantastisk chokladchiliglass och basilikaglass från il laboratorio del gelato, 95 Orchard Str, East Village.
En kokosnötsklyv
Gourmet Garage är betydligt billigare än Dean & Deluca.
Och har jättesnygga konserver.
Är vatten dyrt eller billigt i New York?
Till skillnad från i många länder, så kan man dricka kranvattnet men det smakar inget vidare. Och vågar du dig på att beställa tap water på en restaurang blir du genast stämplad som en drickshatande snålis.Vatten är stapelvara här och prissatt därefter. Inte ens i Metropolitans eleganta takträdgård kostar en mineralvatten mer än 17 kronor. Ett sexpack halvliters vattenflaskor köper du för 15 kronor på 7-eleven. Mindre än 2,50 kronor styck!
I Sverige verkar bryggerinäringen ha gått ihop och beslutat om en lägsta prisgräns för allt som säljs i 50 cl pet. Har du någonsin sett en kyld flaska för under 12.90? 1,5 l flaskor säljer de däremot gärna för 8.90 + pant.
Varför är det så dyrt med drickvänliga vattenflaskor i Sverige? Är det för att få oss att dricka mer kranvatten, eller för att minska antalet tomma plastflaskor i rännstenen kanske? Eller är det helt enkelt så att vi går med på att betala?
Bussen stannar till vid en bensinstation en och en halv timme utanför New York och passagerarna strömmar ur bussen och in på en food court.
– Inte McDonalds, inte McDonalds.
Jag mumlar mantrat medan jag går in genom dörrarna.
Räddningen är nära. Det finns ett ställe som säljer pizza slices.
– Har ni någon vegetarisk?
Klart de inte har. Jag resignerar, ställer mig i kön till McDonalds och kisar mot menyn. Har de inte någon garden burger här någonstans?
Jag går tillbaka till bussen med en fiskfilé, en quarter pounder och två läsk stora som syrgastuber. Av misstag, eller gammal vana, beställde jag “large”.
Jag är i USA med en vegetarian och det är först nu jag inser hur köttfixerat det här landet är. Alla mackor på cafeéer innehåller kyckling eller nötkött och det enda som kan ersätta köttet är burk-tonfisk. Någon som vet hur mycket tonfisk amerikanarna konsumerar per capita och år? Det vore kul att veta.
Cyklade förbi bondens marknad på Katarina Bangata och insåg att jag inte alls vill flyg över Atlanten i dag. Jag vill stanna här i höstsolen. Kanske ändrar jag mig när jag sitter på en bänk vid farmers market vid Union Square. Men bara kanske.
Både jag och Fastfoodlovers kommer att åka samma plan över och lovar att recensera flygplansmaten i bästa gourmet/gormand-stil. Nu ska vi bara bestämma vem som är vem.
