Brax on Food

I 40 dagar under fastan är den vuxna delen av familjen Brax utan choklad, kakor och godis.

Vinst 1
Ett smärtsamt och nyttigt sätt att bli av med sockerbehovet. Någon definierade det som att man redan tänker på nästa chokladbit man ska äta istället för att tänka på den man äter. Och det stämmer.

Vinst 2
Påminnelse om fastan. Och att man tar mycket för givet i vardagen.

Vinst 3
500 kalorier färre per dag påverkar antagligen midjemåttet.

Vinst 4
Vi sparar en hel del pengar på att inte köpa en chokladkaka om dagen, tröstäta kompetent bakade bullar och fika på lokal.

• 40 dagar  x 200 g chokladkaka á 20 kronor  (vadå, vet ni hur sugen på choklad man blir av att vagga ett litet barn till sömns mitt i natten?)
• 12 dagar x konditorikanelbulle á 23 kronor (det är lite jobbigt att bo nära Pock)
• 10 dagar x Malacos fantastiska lakrits á 18 kronor
• 10 dagar x lösgodis á 25 kronor (oh, hallonlakritsdödskallar och kokospuffar)
• 8 dagar x fika á 60 kronr (fast espressino eller en slät kopp bryggkaffe går bra)

Så där, det borde bli i runda slängar knappt 2000 kronor (okej, nu börjar till och med jag bli skrämd). Då har jag åtminstone att bra summa att ge till Svenska Kyrkans hungerprojekt där jämställdheten är nyckeln för att utrota hungern. Ge dem din choklad du också! pg 900122-3

Jag har inte särskilt sofistikerad chokladsmak. Men jag vet definitivt vad jag gillar.

Chokladkakor
Jag är väldigt förtjust i mjölkchoklad: Fazer blå, Valrhonas Jivara och Marabou mintkrokant. Bland de mörkare sorterna blir jag något mer högtravande och dyr i drift och köper gärna Pacari Raw, så nog om det mörka.

Chokladbitar
I Twistpåsen (ja, jag äter Twist) letar jag efter allting som är segt, innehåller toffee eller är lite knäckigt. Och jag är hejdlöst förtjust i Fazers Geisha.

Praliner
När det gäller praliner har jag ett, nästan oroande stort, beroende av kolasvampar, aka Michel Cluizel Les Champignons. Jag köper dem helst hos Flickorna Kanold i Göteborg. Jeanna Kanold delar min kärlek för det sega och har sett till att mina inköp numera innefattar florentines, smörkola i mörk choklad, frank nougat och något som ser ut som en chokladmakron men vars innehåll är såväl knaprigt som segt. (jag hann äta upp dem innan jag slogs av tanken att ta en bild).

Chokladfabriken gör en utmärkt fransk kola och en lakritspralin med havssalt, men de har inte samma fantastiskt sega konsistens. Däremot smakar de utmärkt. Och känns väldigt prisvärda.

Nu tänker jag kasta mig ut på okända vatten och beställa en kartong praliner från The Chocolate Tasting Club, eller Smaka choklad som de heter på svenska. Jag tilltalas av ord som hasselnötspraliné och flytande kolakaramell. Sen får vi se om deras praliner lever upp till beskrivningarna. Jag återkommer i en framtida bloggpost om den saken.

Det var en fantastisk dag på semifinalen i Årets Kock, men jag måste erkänna att den allra finaste stunden på dagen var när jag kom hem och öppnade mässans goodie bag från ICA Kvantum Gränby. Det var som om någon som tänker precis som jag hade plockat ihop den. Eller någon som tänker precis som jag och gillar julservetter, men ändå.

Så utöver servetterna innehöll kassen Magnus senaste äpplemust, några små geisha och Åre Chokladfabriks chokladdoppade pepparkakor. Oj, vilka pepparkakor, jag har sällan smakat på något godare. Kryddstarka krispiga kakor doppade i smakrik mjölkchoklad. Det finns fortfarande två kvar i förpackningen, men jag kan lova att de tar slut imorgon. Undra om inte alla jag känner ska få dem i julklapp i år…

Noterar att årets adventskalendrar finns ute i handeln. Men vill jag ha en kalender fylld med knaprigt lego när jag kan få en med choklad?

Men vilken är årets godaste kalender egentligen?

Idag serverar LRFs restaurang bruna bönor med stekt sidfläsk. Till efterrätt blir det kladdkaka. Mina kollegor och jag har en win winplan. Lunch på Raw vid St Eriksplan och så promenad tillbaka till kontoret för en kopp kaffe och kladdkaka framför brasan.

Magnus Johansson, uppdaterade sin Facebooksida för ett knappt dygn sedan med texten
Räknar nu ned dagarna på Xoko, sista dagen är nyårsafton sedan slut på det och ett nytt kliv i livet väntar, spännande!

Andra trycker på gillaknappen och önskar lycka till. Jag blir lite smått förtvivlad. Vad händer nu? Finns Xoko kvar? Kommer det vara lika bra?  Var ska jag annars äta mina suffléer? Har jag gått dit lika ofta som jag borde det senaste året? Svaret på den frågan är nej. Jag känner mig lite skamsen. Kanske hinner jag dit idag.

Uppdatering: Xoko finns kvar och drivs av kökschefen/kocken. Magnus fortsätter att försockra våra liv, men utan Xoko som bas. Min oro minskar något.

Jag har en svaghet för chokladkalendrar. När jag var i Tyskland letade jag efter nya sorter och chockerades nästan av det stora utbudet. Jättetjocka kindereggvarianter lockade, men mitt minimala bagage ledde till en tunnare Milkakompromiss.

Men jag kände mig inte helt nöjd förrän jag på Ekostore i Göteborg hittade en kalender med rättvisemärkt choklad från GEPA med en batikvariant av Jesu födelse på. Nice! Så nu kör vi (minst) dubbla kalendrar i december.

Jag har fotograferat med rätt många matfotografer sedan jag började jobba som journalist 2002. Mitt första jobb var med Åsa Dahlgren. Vi fotade Jan Hedhs chokladgästspel på Thörnströms i Göteborg. Åsa visade mig hur jag skulle reflektera in ljus på tallriken med hjälp av en skärm, och jag insisterade på att provsmaka all mat för att ”skriva korrekta bildtexter”. Det gör jag fortfarande förresten.

I veckan fotade jag med Åsa igen. Och besökte Thörnströms igen, den här gången helt privat, för att äta riktigt god mat och få kika på snygg flamberingskonst.

Åsa lyckas alltid göra maten vacker, oavsett hur den ser ut från början. Och så håller hon gärna kameran i handen, trots kort skärpedjup, och liksom rör sig runt maten medan och pratar med den. Jag är osäker på vad som egentligen händer, men det funkar! Du kan se exempel på Åsas bilder av rulltårta, snyggetårta och svart mat.
Så det är inte bara för att hon dukar upp den här sortens frukost när vi ska fota ihop som jag gillar henne.

Och köper ni Härligt Hemma i advent kommer ni se en betydligt snyggare version av mina jul-cakepops än den här som är tagen med min usla IPhone-kamera.

Härom veckan satt jag och pratade med ett chokladnätverk jag just hade hållt ett föredrag för. Jag satt nu och hävdade att den kundgrupp jag tillhör, 30-40-åringar i innerstan, fullkomligt älskar rättvisemärkta produkter.
– Men varför köper ni inte good, undrade Cloetta?
– Good, vadå, frågade jag lite dumt.

Det visade sig att Cloetta lanserat en nya produkt när jag varit mammaledig. Jag har sett den i butiken, men för mig har ordet good signalerat nyttigt snarare än rättvist. Och nyttigt är jag inte alls så intresserad av :)

Jag köper ganska mycket Fairtrade-choklad. Normalt köper jag Anthon Bergs små kakor med 60% kakao och rostade bitar kakaobönor. De smakar lagom mycket utan att bli bittra, har lite crunch,  är bara hälften så stor som en vanliga chokladkaka och därmed ganska prisvärd.

Nu klev jag in i min lokala mataffär och köpte Cloettas good med mintcrisp respektive hasselnöt. Cloetta gör i min smak en lite väl mesig mjölkchoklad, men den är fin i konsistensen och smälter bra på tungan. Ihop med mintkrispen blev den riktigt bra! Hasselnöten är inte illa den heller, men där föredrar jag Marabous helnöt. Fast den är å andra sidan inte rättvisemärkt… En mer utförlig analys av  good hittar ni  på Godbiten också testade kakorna.

När det gäller ren mjölkchoklad är min favorit Divine. Den är så där fantastiskt krämig som bara brittisk choklad är och smakar smörkola men en väldigt diskret bränd ton. Ja, det är en bra sak. Däremot tycker jag att deras mörka choklad är hemsk. Så där otäck att den inte tog slut trots att det var den enda godis vi hade i stugan på dagar! Den smakar för lite sött och för mycket vanillin, och det är inte en bra kombo.

Vill du leta vidare så finns en lista över all rättvisemärkt choklad i Sverige.

Igår höll jag ett trendföredrag för Choklad- och konfektyrnätverket på SIK (Institutet för Livsmedel och Bioteknik). Det var fantastiskt att få prata om alla trender jag snappat upp på min senaste New Yorkresa och ännu roligare att få sitta och prata med kvinnorna och männen som jobbar inom godisindustrin. Men allra allra roligast var att höra branschens slogan:

Vi gör bara gott

Är inte det att be om problem? Förvisso jobbar man aktivt med att minska mängden barnarbete på kakaoplantagen i Västafrika. Men ändå? Det räcker väl att viska ökad sockerkonsumtion, trafficking eller barnfetma för att man ska vilja tänka om sloganmässigt. Å andra sidan hävdar sig Göteborg vara staden på G. För att inte tala om When in Europe, don’t miss Skurup. Det hade alltså kunnat vara värre.

Facebook har krossat jantelagen. Utmärkt, säger jag. Låt det märkas i din godiskonsumtion. Klart du ska äta godis med ditt eget namn och din egen bild på. Hur då?
Kliv in på www.mymms.com och beställ karameller. Jag rekommenderar de gröna.

Välj först färg. Mörka färger är svårt att trycka på, så välj en ljus färg.

Och så lägger du upp bilder på dig själv,  och lite olika mer eller mindre tydliga budskap.

Och så väljer du förpackningstyp. Fast dyra förpackning innebär ju mindre choklad för pengarna.

Och sen var det bara att betala. Det är här det börjar göra ont. Men det kan det väl vara värt, inte sant?

Andra ställen att få utlopp för sitt ego på:
Sweet flour gör skräddarsydda nybakade kakor
Personlig müsli från Saltåkvarn

Jag älskar att chokladfabrikanterna har nåtts av insikten att salt är bästa kryddan. Socker i all ära, men utan en tillräcklig touch salt blir smaken fadd, det märkte jag senaste på bullarna jag bakade framför Morden i Midsummer igår.

Chokladsorterna med havssalt är bra. Riktigt bra är Lindt (och det brukar det märket inte vara) och halvbra är Anthon Berg. Deras saltsmak är mesigare, deras choklad ljusare och det hela är uppblandat med flagad mandel. Ok, men inte riktigt bra.

Allra lyckligast är jag över Marabous kombination av karameliserade mandlar och salt. De andra två smakerna i Marabouserien är valnötter/toffe samt hallon. Båda är översöta och inte alls lika bra.

Men varför ser det i så fall nästa alltid ut så här i livsmedelsaffärerna jag besöker? Hur svårt ska det vara att tillhandlahålla det beroendeframkallande lilla paket?

Hemma hos Jakob i Göteborg finns ett litet rum i anslutning till i köket som är fyllt med choklad. Där kan man hitta massa roliga saker som den amerikanska kakan Askinosie där förpackningen är lika cool som chokladen är god. De kan, vissa av de där jänkarna.

Choklad och datasäkerhet är en fin kombination. Min kompis J kombinerar de två finess. En av hans servrar som jag har nöjet att få använda till olika projekt heter trinitatio, som kakaobönan.

Eftersom det är en rar liten böna som jag gärna vill hålla mig väl med skickar jag henne små presenter då och då.

Nu senast de roligaste fynden från Chokladfestivalen: Amanos prisbelönta Madagaskarkaka, Maja Berthas senaste skapelse med råchoklad: Qula och den oerhört aromatiska råchokladen från Pacari.

Men vad gör du egentligen på chokladfestivalen Alice? Varför ligger du inte kvar i din säng och läser morgontidningen från pärm till pärm eller sparkar på löv i någon park?

Mmm, det undrade jag också för ett tag sedan när jag cyklade från Södermalm till Djurgården och Nordiska muséet i strålande höstsolsväder. Jo, jag snikte ju till mig hedersupodraget att sitta i juryn för kladdkaks-SM. Dessutom hamnade jag med i juryn för Kladdkaksracet (för de juniors bagarna), så det kommer att trängas många kladdkaksportioner i min mage innan dagen är slut. Hoppas det blivande barnet förstår vilken cool kost det är uppfött på.

Bilderna kommer från semifinalen där Martin på Chokladfabriken bakade upp tolv kladdkakor som vi stylade, fotade och provsmakade för att kunna få fram sex finalister.