Brax on Food

Nyss hemkommen efter dekadent middag på Zink Grill,  en av Stockholms få bra söndagsöppna restauranger. Slösurfar och kollar upp restaurangens vinstmarginal på www.121.nu (ja, jag är yrkesskadad).

Antog att de skulle göra rejäl vinst med tanke på att det ofta är fullsatt och varmrätterna med tillbehör klättrar otäckt nära 400 kronorssträcket, men se de tycks gå back. Fast det blir det kanske ändring på nu när det blir fler delägare. Delägare som, enligt artikeln, dessutom gillar att centralisera inköp och få ned kostnaderna. Och på sikt ska det bli ett krogimperium kring Stureplan. Frågan är bara var böckerna kommer in, för kvällens intressantaste lärdom är att bolaget Zink AB har som ändamål att ”bedriva litteraturrecensioner och restaurangverksamhet samt därmed förenlig verksamhet.” Minsann .

Mitt mest minnesvärlda restaurangbesök i New York i år var på Dirt Candy. Amanda Cohens underbara hål i väggen som bara serverar vegetarisk finmat.

Amanda delar min uppfattning om att man inte borde skriva en kokbok, eftersom det redan finns för många. Men så fick hon möjligheten att göra en i serietidningsformat. Kan det blir bättre? (betänk min serietidningskonsumtion och min mästarstatus i Fantomklubben).

Ytterligare en person som jag hoppas gör en tecknad kokbok är Johanna, vars fantastiska kokblogg du hittar här.

Det blir en del svallvågor efter Guide Michelin delar ut och tar tillbaka sina stjärnor. Leijontornet, som förlorade sin, stänger. Och jag vet inte hur de känner det på Operakällaren. Först får de förtroendet att rådda kronprinsessbröllopet, sen får det utmärkelsen ”Bästa totalupplevelse” av White Guide för att slutligen förlora sin stjärna. Bäst att gå med i facebookgruppen ”Operakällaren behöver inte en stjärna – Operakällaren är en stjärna.”

Nu finns Mats-Erics böcker på norska så nu kan även norrmännen uppfostras att ta med sig läsglasögonen när de handlar mat för att kunna avläsa innehållsförteckningen på livsmedel.

Melker (eller hans spökskrivare) hävdar i kokboken ”Hemma hos Melker” att svensken ägnar i genomsnitt sju minuter per dag åt att laga mat och fyra timmar åt att titta på tv.

Jag skulle vilja slå ett slag för att laga mat framför tv:n. Bunkar, skärbräda och lökar ställs på soffbordet (hemsnickrat och klätt i oöm kopparplåt). Ett avsnitt av Simpsons senare är en bunke fylld med finhackad lök och den andra med lökskal. Snabb vänta in till köket för att låta löken svettas i riktigt med olivolja. Hittar ett gäng bra tomatkonserver och lite kryddor att röra ner. Ytterligare två Simpsonsavsnitt senare har det hela puttrat ner till en simmig tomatsås. I med lite röda linser och ett uppkok på fem minuter. Sen har jag fått min dos av matlagning och tv-tittande för idag.

Och det fungerar lika bra att ersätta Simpsons med deckare och tomatsåsen med småkakor.

”Det finns nog en del Buffy i Lisbeth Salander även om vi aldrig pratade om det rakt ut.”
Herman Dill (utmärkt matjournalistnamn) intervjuar Stieg Larssons gamla kollega Richard Slätt i Journalisten.

6 till bloggposter som innehåller Buffyreferenser.

Jag har precis gjort boknördstestet, det borde du också göra.

Och hur mycket nörd är jag? 68%, tio procentenheter lägre än maken.

Jag surfhandlar semesterböcker. I sommar kanske jag orkar läsa ut Heat och Food Noir. Båda böckerna är bra, men lite för grabbigt babbliga för min smak.

Försöker hitta något nytt. Inser att jag inte äger Therese Wikström gett ut en ny kakbok: Tillfälle att njuta en liten smula.
Ad Libris berättar glatt att den som valt att köpa denna bok även har köpt Blodsockerblues.

Vilket får mig att tänka på tjejen som satt brevid mig på planet från Ängelholm. Hon hade grillchips i knät och läste Pauluns

Tyst hav av Isabella Lövin för havet och allmänbildningens skull, Heat av Bill Buford för att jag ska till Italien och Den hemlige kocken av Mats-Eric Nilsson för att se om jag håller med.

Lär dig skilja mellan

Hedenborgs som säljer ekologiska produkter och ligger i Kungsbacka, Hedengrens är bokaffären som rear ut Heston Blumenthalböcker och Edenborgs är det rara fiket med laptopbärande vänsteridealister där David skriver klart sin avhandling om njutning.

Det blev betydligt svårare att baka kakor efter att ha hämtat ut den nya Harry Potterboken från posten, men med hjälp av en matkniv går det att göra två roliga saker samtidigt. Tyvärr har jag glömt vad som hände i förra boken och känner mig ganska förvirrad.

Jag surfhandlar semesterböcker. Nu ska jag äntligen läsa Food Noir och Heat. Klick. Ner i varukorgen.
Sen ser jag att Therese Wikström gett ut en ny kakbok: Tillfälle att njuta en liten smula.
Ad Libris berättar glatt att de som valt att köpa denna bok även tenderat att köpa Blodsockerblues i köket.

Vilket får mig att tänka på tjejen brevid mig på planet från Ängelholm som läste Lauritzsons GI-metoden med en påse grillchips i knät.

Ju mer medvetna vi blir om vad vi stoppar i oss, desto svårare blir det att göra rätt. Närodlat, rättvisemärkt, ekologiskt, kvistmognad, transfetter och svanenmärkt slåss alla om min uppmärksamhet. Ett litet, men bra steg på vägen, är den handväskstora boken E-nummerguiden där jag kan slå upp betydelsen av alla sifferkombinationer som börjar med bokstaven E. Boken går att beställa här, själv gillar jag inte att bära, så jag väntar på att tjänsten ska komma till min mobil.

Det ar svart att halla i punden nar bokladorna i England har hela hyllor fulla med matbocker. Inte kokbocker med trakiga recept, utan faktiska matbocker som handlar om matkultur, matupplevelser och restaurangkultur.

Jag forsoker forklara for mig sjalv att det inte blir nagra nya bocker forran jag slukat alla 21 matbockerna jag kopte i New York i hostas, men av nagon anledning lyssnar jag inte pa min fornuftiga sida just nu. Kanske blir det bara en bok av A.A. Gill eller en tjock lunta om Englands bortglomda matratter. 

Nu åker jag för sista gången i vår över till landet som förstår sig på att:

trycka boktitlar på tekoppar

servera färsk fisk som snabbmat

sälja snyggt förpackad färdiglagad smulpaj

kränga lågprisbönor med svensk etikett i Kwik-E-Marts

, och som bonus, att göra oslagbara ordvitsar.