Brax on Food

Gör en stor mängd mat. Den ska räcka till trepersonsfamiljen och ett vingeologsproffs till gäst (det blir mjölk i glasen i kväll).

Dessutom ska det räcka till morgondagens klubbmöte. Klubbens enda syfte, för mig, är att minska snittkostnaden för mina luncher så att jag med gott samvete kan äta 140-kronors luncher på stan med regelbunden basis. Men eftersom jag inte har karaktär nog att regelbundet göra matlåda för en, så ser jag till att bilda matlådeklubbar, aka matlag.

Så här fungerar det:
En person lagar mat till samtliga i klubben. Nästa gång är det nästas tur att laga mat till alla. Matklubben behöver inte bedrivas på bestämda dagar, utan påverkas av när deltagarna kan.

Det började när jag jobbade på Tasteline. Delade man mat där fick man prova allt från kurdisk lammfärspizza till tacopaj (båda rätterna var lika oväntade för mina smaklökar). Nu när jag jobbar på LRF består matlådeklubben för närvarande av två personer. Ambitiösa veckor lyckas vi båda ta med oss matlåda för två varsin gång i veckan. Övriga dagar äter jag utmärkt mat (lagad på nästan uteslutande svenska råvaror) från LRFs lunchrestaurang Treklövern. Fast då och då smiter jag iväg till Jin & Peeters eller Fazers.

P.S. Vingeologen aka hydrogeologen fick bubbelvatten och delade med sig upplevelsen att dricka ett vin från 1896 som dessutom inte dog efter fem minuters kontakt med syre. D.S.

En hel dags vandrande på Årets kock och jag känner mig mör i kroppen. Undra hur det känns för de kockar som stått och svettats i köket hela dagen?

Hurra! Tomas Diederichsen från Ulfsunda Slott i Bromma vann.

Mindre bra är att jag hela året försökt värva Tomas till vår vinprovargrupp. Nu lär han inte ha tid på hela året.

– Det är inte vatten, det är Badoit.

Jens Dolk undervisar oss alla kring middagsbordet i vad man ska dricka med vinet i Frankrike. Det franska mineralvattnet Badoit innehåller massa salter och mineraler som kroppen är i desperat behov av dagen efter en rejäl vinkväll. Och dricker man det samtidigt med vinet garanterar han att man mår prima dagen efter.

Samma kväll satte föreningen Årets kock nytt vindrickarrekord. På Café des Fédérations, det lilla haket med gristema, lyckades de tillsammans dricka 106 flaskor av husets sura rödvin. Själv hjälpte jag till genom att dricka ett glas.

Hoppas de kände till Jens visdom sedan tidigare.

Jag gillar egentligen inte att snacka vin. Åtminstone inte med män som inte är professionella vinskribenter. Det finns så mycket åsikter om vin, så mycket rätt och fel, tillrättavisande och skryt.

Di professionella är så mycket rarare!

Ju mer de kan, desto ödmjukare. Ödmjukast av dem alla är Mikael Mölstad. Dessutom är han SvDs nya vinskribent. Läsa Agnetas utmärkta intervju med honom.

Så här hör du skillnad på ett äkta proffs och en odräglig amatör.

– Så, du hittar en ton av julmust i prioraten. Jag förstår hur du menar. Jag kommer också att tänka på de solvarma victoriaplommonen som min mormor brukade ge mig när jag var liten. Oh, jag tror det här vinet skulle vara fantastiskt ihop med en fläskkarrégryta med äpplen och katrinplommon. Vad hungrig jag blev nu.

– Trams, vin kan inte lukta julmust. Det är ju tydlig bäringhet och fattoner i det här vinet.

Brist på respekt för att allas unika upplevelse av en doft eller smak. Övertro till att det finns ett facit. Och de där svepande opersonliga beskrivningarna som är som saxade ur Systembolagets senaste katalog. Vadå bärigt, vilka bär då? Vilket fat? Barrique på amerikansk ek som ger en övertydlig smörighet eller en välanvänd Bota som tillför lite sherrykarraktär?

Fast svarar jag så vore jag vara lika god kålsupare som de jag just nu dissar. Alltså brukar jag tystna, le och sen byta samtalsämne.

– Visst är det trevligt att butikerna snart släpper årets påskmust!

Vill du själv öka upp vokabulären för att få näpsa den odräglige kan du plocka från min ordlista. Byt bara ut ordet choklad mot vin.

Slutligen kan det vara värt att tillägga att jag och sonen regelbundet provar vin med ett antal herrar (och damer) som inte är professionella vinskribenter och de är alldeles förtjusande att prata vin med. Dessutom bygger vi alkoholmolekyler. Som vanligt sveper jag med den breda underhållningspenseln.

Kakao- och pepparkryddad glögg är hur god som helst. Mustig och inte översöt.

Vissa klickar hem kläder från H&M. Själv får jag mina konsumtionskickar av att köpa lagringsbara viner från bolaget. Sen gäller det bara att hålla ordning på vinerna med hjälp av små lappar så jag inte glömmer av vad jag har köpt.

Just nu (efter en tämligen vinfri graviditet) är jag inne i en period där jag tillåter mig att öppna vällagrade flaskor. Vilken av de här ska jag ge mig på härnäst?

Min morfar Helge var en tvättäkta affärsman. En sådan som alltid får löjligt många blomsterbuketter på sin 70-årsdag, som har bjudcigaretter i en särskild ask på soffbordet, som skickar runt sina anställda till olika butiker för att de ska handla billig läskback  i en och billiga jordgubbar i en annan, utan att riktigt tänka på lönekostnaden. Men han hade näsa för bra affärer, tyckte inte om när det slösades med pengar och lyckades inte sluta jobb förrän en bra bit efter sin 90-årsdag.

Affärsmän brukar ofta få presenter och vinflaskor är ofta ett säkert kort. Dock inte till min morfar. Han drack nämligen väldigt lite alkohol. Han brukade vänligt ta emot flaskorna, ordentligt anteckna datum och givare och så ställa ner dem i vinkällaren. Och där fick de stå.

När han dog 2000, var vinkällaren fylld med viner från 50-talet och framåt. Mammas storebror delade upp vinet i tre rättvisa högar, ett till varje syskon. Sedan dess har min familj roat sig med att dricka gamla viner då och då. Det är alltid en chansning, vissa viner är odrickbara, andra är fantastiska i fem minuter för att sedan tvärdö och andra är alldeles alldeles underbara. Det spelar inte så stor roll, hela grejen med att korka upp en flaska vin från 70-talet räcker långt.

Till kvällens midsommarfirande tog jag med mig en flaska bulgarisk Oriachovitza Cabernet Sauvignon från 1985. Det var lite övermoget, men inte mer än att det gjorde sig väldigt väl med en kryddmarinerad stek.

Vad ska vi öppna härnäst? Jag passade på att fota en del flaskor. Vi kan väl ha en omröstning. Ni föreslår flaska och jag (med föräldrar och make) öppnar och dricker. Extra fina tips kan göra att ni blir inbjudna på ett glas!

Av någon anledning har wp slutat ge mig alternativet att jag kan rotera mina bilder. Beklagar om ni nu riskerar att få ont i nacken…

New Yorkminnen.

Sånt här oroar mig när jag ser. Jag var inne i Trader Joes vinbutik i SoHo och såg en kvinna kolla igenom vinhyllorna och slutligen välja en flaska med ett frågetecken och en med en smiley. Jag fick verkligen bita mig i tungan för att inte gå fram och fråga henne vad som fick henne att välja just de vinerna. Hoppas inte Systembolagets självplock gör att vi går lika långt i förpackningsdesign i Sverige.

Jag är med i en synnerligen ambitiös och avslappnad vincirkel med den gemensamma nämnaren att vi inte gillar Munskänkarna och att vi bor längst den röda linjen med ett rejält kluster i Hornstull. Varannan måndag träffas vi, går igenom teori, provar viner och äter lämplig mat till. Senast lagades det en utmärkt ostsufflé.
Bildningsivrarna inom cirkeln vill se till att vår nya kunskap sätter sig och plockar därför fram molekylbyggarboxen för att visa hur jäsningen omvandlar mustens socker till alkohol med koldioxid och värme som biprodukter.

Jag har aldrig haft roligare när jag provat vin!

Hänger i Gondolens bar och vårdar en alkoholfri bitter. Bredvid mig slår sig Erik Lallestedt ner på en barstol (efter att först ha erbjudit den till en annan gäst) och beställer ett glas av sin egen champagne.

Jag vill också ha en egen skumpa, den skulle heta Bubblebrax och smaka av mogna gula äpplen och insjöfisk. Och den matchande ölen skulle heta Brax on tap. Nu ska jag nog inte dricka fler drinkar…

Och bara för att gnugga in budskapet lite mer har min förträffliga kollega Linnea satt en liten ”presentvinsstämpel” brevid Alice-vinet, om nu någon fortfarande kände sig osäker.
Hm… kanske bäst att jag provsmakar det här vinet innan jag fortsätter att pusha för det. Och varnar för att det kostar 199 kronor.

Jo… det kanske är tabubelagt att föreslå presenter till sig, men om man nu känner någon som råkar heta Alice så föreslår jag ett vin som dyker upp på måndag i bolagets junisläpp. Så här skriver Jens Dolk i dagens SvD:

Alice | 199:- | 2006 | Priorat | Spanien | 95173 | Röda Strama & Nyanserade | Kan lagras | Betyg 5 (av 6)
Från trendområdet Priorat. Maffig doft och smak med lite torkad bärighet, plommon, fat- och chokladtoner. Passar till krämig mat – eller lagra.

Jag har vänner med den goda smaken att boka in sig på Waldorf Astoria,så nu sitter jag hotellets bar, dinglar med benen och låtsas att jag också bor här.

David gjorde mig omåttligt stolt när han beställde en Manhattan på Makers mark.
- Straight up, undrade bartendern.
- Yes please.

Men vad innebar frågan egentligen? Hur kan en Manhattan serveras annat än i ett kylt martiniglas? Hjälp mig!

Jag har en personal shopper. Han heter Sven. Ibland ringer Sven upp till mig.

– Du vet väl att det är rea på champagne Alice.
eller
– Bolaget har sänkt priset på MR, nu kostar det bara 319 kronor.

Det kanske låter ohemult mycket, men normalt sett tar bolaget 449 kronor flaskan. Själv har jag släpat hem 3 flaskor från Sydafrika och vet precis hur prisvärt dryga 300 kronor flaskan är.

När Sven lägger på luren brukar jag kasta mig på bolagets hemsida för att se om vinet finns på något bolag nära mig, sen spanar jag i kalendern för att se hur snart jag hinner gå dit.

Den här dagen var det så mycket att göra på jobbet att jag fick vänta till nästan kl 18. Då fanns tre av fyra utlovade flaskor kvar på Regeringsgatan. Jag kastade mig hungrigt över dem. Ingen annan i vinkällaren tycktes nå upp till mitt habegär, så jag slapp slåss om buteljerna.

Jag firade fyndet med några flaskor Samuel Adams Boston Ale. Allt som är gott måste inte vara dyrt.

Jag är på jakt efter alla ni som gillar alkoläsk, det där söta pastellfärgade med viss alkoholton. Det som brukar finnas i de allt annat än naturliga smakerna melon rush, wasabi/lemon, kaktus/lime och min absoluta favorit tropical watermelon (wtf).

Nååå… är det någon av läsarna där ute som med viss förtjusning halsar en Xider? Meddela mig i så fall på något vis. Den modige kan kommentera, den lite fegare kanske kan skicka ett mail till alice.brax och så snabel-a tasteline.com

Vi vill göra ett test och se vilken som är godast, och då är det bra att utgå från människor som gillar alkoläsk från första början liksom.