Brax on Food

I fredags gick finalen i Årets Kock. Det hade man lätta kunnat missa om man har den här bloggen som enda nyhetskälla, men det har  ni väl ändå så inte? Nå, jag blev intervjuad av Lisa Lönner Pulkkinen för Årets Kock-kanalen under LRFs förmingel till Årets Kocks galamiddag.

Jag sa saker som Det hjälper också att kockarna är på Twitter.
och
Twitter är ett så tacksamt sammanhang. Man kan ta en bild på maten och snabbt få ut någonting. Och se Kasta sig på maten medan den fortfarande är varm istället för att skriva något varmt. Så det är ett bra format.

Och två minuter in i filmen kommer något ni inte vill missa…

Jag har besökt tävlingen Årets Kock i många år, men bara någon enstaka semifinalen. Dessutom har jag alltid varit i där i min roll som journalist och nu var jag plötsligt arrangör. Eller twittrare på arbetstid, som det också kallas.

LRF kommer att vara presentatör för Årets Kocks delfinaler under tre år framöver. Det märkes redan innan man klev in på semifinalen i Uppsala. En stor (John Deere, antar jag) traktor stod parkerad vid entrén. Effektfullt och färgglatt!

Proffsminglare
Min uppdrag var att hålla igång rapporteringen om delfinalen i sociala medier. Retweeta, skriva egna tweets med bondeperspektiv (de som odlar maten kockarna lagar), svara på frågor på Twitter och FB och arrangera en tweetup. Det låter som ett ganska smutt uppdrag, men i själva verket var jag helt slut när jag kom hem. Bevis 1: jag glömde mina skor i Uppsala. Bevis 2: jag bloggar inte om tävlingen förrän ett drygt dygn senare.

Med den här strålande utsikten arrangerade vi vårt tweetup. Cirka 15 twittrade minglade runt i en syrefylld och ljudfattig miljö, drickandes svensk mjölk, utländskt kaffe och bullar av svenska råvaror.

– Ska vi twittra nu, frågade någon.
– Nej, det gör vi ju så mycket nere vid tävlingen, svarade jag.

Målet med en tweetup för mig är att få twittrare att träffas live och se hur de andra ser ut. Jag hade väldigt roligt när jag gick runt och fäste namnlappar av maskeringstejp på bröstet på gästerna. På min stod det @braxonfood @lrfsverige

På de andra stod det bland annat @Svensktkott @jojsis @frodingeostkaka @madlandley @scanab @glimtenigrytan @johanhedberg @husmorlisa @smaskens @lrfmalardalen @barasvenskmat @receptomaten @Nordefors @annablombergbeh @vicbatz @ElectroluxSE @CarolinCarlsson och @NPPreklam

Mötens brukar leda till samtal, vilket leder till idéer, vilket ofta leder till något bra för alla. Inklusive dem som betalar för bullarna. Och så vill jag att twittrarna ska känna att de är uppskattade och uppmärksammade av LRF. Tweetup = mingel.

Autografjägare
Jag måste erkänna att jag var väldigt dålig på att följa själva tävlingen. På frågan om vem jag tror skulle vinna så svarade jag Daniel Räms, om enda skälet till det är att han tävlat såpass många gånger och placerat sig så bra att det kändes som en lågoddsare. Den enda bild jag tog av juryn eller kockarna var när tre barn klev upp på podiet och bad om autografer. Kan tänka mig att ”känd från tv-kockarna” lockade mest.

Dagen avslutades något förvirrande med att Paolo Roberto stod på scenen och pratade om italiensk mat mitt i allt det närproducerade. Sen gick tåget hem till Stockholm.

Läs (betydligt mer tävlingscentrerat) om semifinalen i Årets Kock i Uppsala:

Stefan på Kökstugg förklarar varför Daniel vann.
Ulrik på Glimten i Grytan var nöjd över att få prata med lokala producenter
Annika på Smaskens förklarar vad som händer med vinnaren och de andra semifinalisterna efter tävlingen
Madeleine på Landleys kök berättar med om vinnaren, Daniel Räms bakgrund.
Karoline på Vardag med Nordefors har fina bilder på vinnarens rätt

Jag har en väldigt trevlig höst. Jag delar min tid mellan föräldraledighetens klädsorterande, lekparkshäng och långkok med deltidsarbete som helt och fullt ägnas åt Årets Kock.

Min arbetsgivare LRF (Lantbrukarnas Riksförbund, ja Sveriges bönder) har gått in som presentatör (läs sponsor) i Årets Kock. Jag har burit på en lidelsefull förälskelse för tävlingen sedan finalen 2006 (då ingen bjöd mig) och sett att bjuda in mig själv sedan dess.

Nu kommer jag själv stå där med namnskylt och jobba. Inte som kock. Men som LRFs twittrare och bloggare med uppdrag att lyfta fram bondens råvaror i kockarnas rätter. Ja, det är ett soft jobb, men någon måste göra det. Följ mig under semifinalen imorgon på @lrfsverige och på LRFs Facebook Och läs blogginlägg från LRFs officiella bloggare om Årets Kock Annika på bloggen med det geniala namnet Smaskens.

Kollade på Årets Kocks sida och kan avslöja att de tävlande i semifinalen i Uppsala är ganska likriktade och helt klart är svenska kockar.

(Tidsbrist! Hinner inte länka nu, det får bli något att skjuta på tills morgondagen)

För er som inte följde mig via twitter på @lrfsverige så får ni en sammanfattning av läget här:

Årets seminarium hade gårdstema och flörtade en smula med landets bönder.

Magnus från fantastiska (och upphausade)  restaurangen Fäviken berättade att (genom Taffellisas twitter) han är väldigt förtjust i purjolök som efter skörden grävs ner i lårar med sand och förvaras i nollgradigt under vintern. Dessutom tycker han att köttet från mjölkkor är fantastiskt eftersom det har så bra intramuskulärt fett. 

Tyvärr är kokött är för fett enligt EU-standard. Bönderna får inte betalt för detta, enligt Magnus från Fäviken, det finaste av nötkött. (via Annika på Smaskens)

Mjölkbonde Anette Gustavsson sa: att vara bonde är ett sätt att leva.

Under seminariet skedde en snabbomröstning om varför man väljer svenskt kött. Svenskt djurskydd är absolut viktigaste skälet.

Och så konstaterade den tyska talaren (vars namn jag glömt) att dioxinskandalen har lett till ett ökat behov att få insyn i hela matkedjan
När hälften av kockarna hade levererat första rätten kontaterade jag att portionsmängden lax varierar avsevärt. Juryn brukar premiera lagom +smak förstås.

Roligast var det när jag började räkna kvinnor och kom fram till: Tävlande: 0%, jury 20% konfrencier 0% assisterande severingspersonal 80%
Det twittret återpublicerades av 26 personer!

Och slutligen en bild på vinnaren Tomas Diedrichsen. Enligt Taffellisa gick hans 4 åriga dotter omkring och berättade att ”det där har min pappa lagat”.

Foto: Magnus Skoglöf

En hel dags vandrande på Årets kock och jag känner mig mör i kroppen. Undra hur det känns för de kockar som stått och svettats i köket hela dagen?

Hurra! Tomas Diederichsen från Ulfsunda Slott i Bromma vann.

Mindre bra är att jag hela året försökt värva Tomas till vår vinprovargrupp. Nu lär han inte ha tid på hela året.

Gäsp! Man måste gå upp tidigt om man ska hinna följa alla kockar. Redan kl 8 drar Tomas igång. Och i år är det Tomas jag hejar på. Fast om han vinner kommer han garanterat inte hinna med att dricka vin med isterklustret i Hornstull så jag hejar bara lite lagom på honom.

Förra året hejade jag på Gustav Trägårdh och se hur det gick.

08.00 Tomas Diederichsen, Ulfsunda Slott, Bromma
08.15 Daniel Räms, Räms Mat & Gastronomi, Stockholm
08.30 Filip Fastén, Le Rouge, Stockholm
08.45 Jakob Lells, Skanörs Gästgifvaregård, Skanör
09.00 Robert Hedman, Hufvudsta Gård Mat & Möten, Solna
09.15 Klas Lindberg, Klas Lindberg Mat & Vin, Hägersten
Sista tallriken lämnas till juryn kl 14.15.

Årets Kock 2011 koras ca kl 16.00 och då kommer det att finnas en uppdatering på den här bloggen. Lovar!

Ny dag ny mattävling. I dag spenderar jag hela dagen och del av natten i Globen. Årets kock går av stapeln och jag kommer att hänga vid tävlingsköken, lyssna på trendseminarier, nätverka och äta småkakor.

Mest rapporter kommer via twitter på @lrfsverige men en och annan bloggpostning kommer att dyka upp här.

Tommy

Klockan är på tok för tidigt. Snart ska jag tassa ut genom ytterdörren och sätta mig på Arlanda express. Flyget till Lyon går någon gång efter sju.
Jag ska ner till en gigantisk matmässa. Över 40 000 tillresta gastronomer från hela världen kommer trängas på Eurexpo. Jag har packat mina bekvämaste skor och mina snyggaste skor och ska försöka göra kloka val för när jag ska ha mig mig vad.

Men varför ska jag hänga på matmässa? Jo, kock-VM går av stapeln där 25-26 januari. Kockar från 24 olika länder tävlar, och Sveriges heder förvaras av Tommy Myllymäki. Jag kommer att iakta samt twittra.

Sverige har bara vunnit en gång, 1997. Tack för det Mathias Dahlgren.

Konkurrensen är hård från Danmark och Norge, men även Frankrike är duktiga (och vana av att vinna).

I hejarklackan, kommer utöver undertecknad, även prins Carl Philip, landsbygdsminister Eskil Erlandsson och handelsminister Ewa Björling finnas.

Utöver att vinna är Sveriges plan att få svenskt griskött att vara officiell tävlingsråvara 2013 under namnet Gris by Sweden. Ja, ni läste rätt. Kan kanske uppfattas som en ny variant av sossegrått.

Jag fortsätter att rapportera från mässan. Framför allt på twitter lrfsverige

New Yorkminnen.

Sånt här oroar mig när jag ser. Jag var inne i Trader Joes vinbutik i SoHo och såg en kvinna kolla igenom vinhyllorna och slutligen välja en flaska med ett frågetecken och en med en smiley. Jag fick verkligen bita mig i tungan för att inte gå fram och fråga henne vad som fick henne att välja just de vinerna. Hoppas inte Systembolagets självplock gör att vi går lika långt i förpackningsdesign i Sverige.

Jag har inte så mycket till övers för mattävlingar och kokböcker. Det finns för mycket av båda och allt för få är bra.

När det gäller mattävlingar brukar jag prisa vassaste kocken där kockar tävlar i klassiska kockgöromål som att vispa äggvita och hacka lök. En annan tävling som gjorde mig glad var Årets skolkockslag. Just skolmat behöver ett rejält lyft och Lantmännen med Kurt Weid i spetsen ser till att duktiga ”bambatanter” får den uppmärksamhet de förtjänar.

Lagen skulle laga mat på recept som passade minst 100 personer och som kostade max tio kronor per portion, och det är generöst räknat jämfört med verklighetens snitt på åtta kronor. Bäst var laget med kockar från Skövde. De lagade bland annat en färsbiff med ugnsrostade rotfrukter, inlagd gurka och lingon.

Jag var inbjuden att provsmaka rätten på restaurang Kungsholmen och blev glatt överraskad även om det är lite skrattretande när de står och lägger upp maten tjusigt på höjden. Det tror jag knappast de har tid med när det väller in ungar i Skövde en vanlig skoldag.  Allra allra snyggast var råkostsalladen. Spagettismala trådar av rödbeta och andra färgglada rotfrukter låg i en stor stor skål och såg oemotståndligt ut.

– Har ni en rotfruktssvarv i skolköket i Skövde?
– Nä, den fanns här på restaurang Kungsholmen och är tydligen specialbeställd från Kina. Men det finns handvevade svarvar att köpa för 900:-
– Hinner ni stå där och handsvarva rotfrukter då?
– Absolut!

Jag gillar att vinnarlagat är så ruggigt positiva och entusiastiska. Lyckos alla ungar i Skövde. Och så tycker jag att landets rotfruktsgrossister ska sponsra alla skolor med varsin svarv. Ungarna lär äta mycket mer om salladen är så här snygg.

Den här veckan kan du prova Skövdekockarnas och ytterligare fyra lags mat på restaurang Kungsholmen i Stockholm. Luncherna kostar bara 25 kronor per portion och du hämtar naturligtvis själv på en bricka. Glöm inte att fylla på glaset med mjölk bara.

Och så var det dags för varmrätt på ren: filé, hjärta, lägg och färs.

”Brödställningen är gjord av torskskrov”

Foto: Magnus Skoglöf

Vem vinner? Jag skickar iväg frågan som SMS till de som orkar vara kvar i Globen. Själv har jag gett upp och tagit 4:an hem ihop med Benjamin. Nu ska det ammas (B) och sovas (A) så att jag orkar med kvällens festligheter.

Och så plingar det till i mobilen, Gustav Trägårdh vann, Daniel Räms kom tvåa och Magnus Persson trea. Stort grattis Gustav!