Brax on Food

Jag har hamnat på Restaurangvärldens sprillans nya lista över de 50 mäktigaste i Mat-Sverige. Mellan doldisen Ulla Sjöstrand som bestämmer vem som får laga maten Steffo äter  TV4:s morgonsoffa och Pella Bosta som levererar några av Sveriges snyggaste grönsaker genom Grönsakshallen Sorunda. Plats 42, ett utmärkt tal. Delbart med såväl sex som sju, två, tre, fjorton. Ja, ni fattar.

Alla förslag på galna utspel för att klättra till topp 15 inför nästa år mottages tacksamt. Siktar dock inte på att gå om chefen Helena Jonsson (plats 12), dels för att det vore ohövligt, men främst för att det är omöjligt.

Foto: Wolfgang Kleinschmidt
Oh, Laga Lätts septembernummer som kom ut 25 augusti är helt köttfritt. Helt rätt årstid att satsa på grönsaker och rotfrukter. Jag ska genast gå och köpa den och håller tummarna för att den håller samma nivå som Astrid Abrahamssons Gott & Grönt.

Hej bloggen, jag har saknat dig en smula. Vet inte varför vi ignorerar varandra så här.

Cyklade från jobbet igår direkt till en smygläsning av Vagabonds oneshot med mattema. Alla var där: flickan jag hade möte med tidigare på dagen, flickan jag försökte promenaddatea i helgen, flickan som lovat att bjuda mig på deckaritalienskt, flickan jag gick på gymnasiet med och flickan med den fantastiska frisyren.

Smygläsningen var på Urban Deli, det som hade kunnat vara min kvarterskrog om jag bara haft vett att bo kvar vid Nytorget (i en etta fem trappor upp utan hiss) istället för att flytta till Hornstull.

Vagabond Mat är en välgjord tidning som hyllar resan som har fokus på mat. Tidningen har behagligt få recept och de som finns är acceptabelt redigerade. Det som sticker lite i ögonen är hur varje artiklar matchas av en annons, eller tvärt om… Läs Stellans utmärkta utläggning om detta.

Men gör man nu en riktigt bra tidning med reportage om vegetarisk matfrossa i Jaipur, hyllningar till mat-Kyoto, New Yorks bästa burgare och Perus roll som pusselbit mellan sillen och sushin. Om man gör det, ska man då verkligen servera en italiensk buffé på releasefesten?

Kände mig tvungen att fråga Vagabonds marknadschef hur de tänkt och hon konstaterade ärligt att hon i samråd med Urban Deli valt de som de vet att flest gillar.

Men när lärde vi oss att gilla italiensk buffé? Jag vände mig mot min bordsgranne och skyllde på hennes mamma, den i matkretsar kända Berit Paulsson, som gjort otalig recept för Buffé, arlabroschyrer och Allt om Mat. Hon och många andra lurade in oss på en bana kantad av oliver, parmarosor, Insalata Caprese, rucolasallad och pastasallader och nu är vi fast.

Men varför är vi fortfarande fast? Alla andra mattrender kommer och går, men Italien består. Jag längtar efter mexikanska buffér med obegränsade mänger guacamole, refried beans och små berg av Quesadillas. Vore inte det fint? Eller svenskt: gubbröra, rökta räkor, potatishalvor med löjrom, skinka från svenska grisar.

P.S. Om det nu blir en twoshot så vet ju ni på Vagabond att jag gärna gör ert nästa och nästnästa New York-tema, men glöm för allt i världen inte heller att städsla Dag Hermelin, Sveriges bästa matresereporter. Låt honom bara få många sidor att breda ut sig på, det brukar bli roligast då. D.S.

Mhhää, jag vet inte. Jag borde blivit glad när jag kom hem och såg att det låg en inplastad blank tidskrift på köksbänken. Men, den såg så trött ut.
Inte så att den gäspade, men när ”Vintermys” och ”Vi älskar italienskt” är de rubriker man drar mest på så är det inte ett dugg nytänkande. Innehållet är inte mycket bättre, det hela känns som ett lifestyle magasin för 45-åringar. Fast det kanske är precis vad Elleredaktionen vill göra?

Här finns en akut brist på nytänkande svensk mat. Allt är säkra kort. Snygga kort, men trygga. Jag vet att man vill vara som en svensk version av Olive, men det blir man inte genom att köpa in material från Olive och BBC Good Food och översätta inklusive de brittiska ordvitsarna. Bhrrr!

Plocksidorna är snygga, men innehåller väldigt lite för den som har något annat förhållande till mat än det som snygg accessoar. Matreportagen är vackert stylade och fotade och formgivningen låter bilderna breda ut sig, men jag känner sällan ett starkt behov av att laga något. Trots att några av landets bästa matstylister står bakom recepten. Kan inte redaktör

Man har hittat ett säkert koncept och följer det. Följer det så mycket så att när jag satt och jämförde 15-årsnumret från 2010 med 10-årsnumret från 2005 var upplägget skrämmande likt. Fast 2005 hade man låtit en svensk konditor baka tårtan. 2010 köpte man bara in ett foto från en brittisk tidning. Om jag inte minns fel fanns det inte ens ett recept till 2010-tårtan.

Varför prenumerar du på Elle Mat&Vin egentligen Alice? Hm, jag kan ha råkat gå förbi ett erbjudande om sex nummer för 100:- på Formex, men jag lovar att inte falla i den fällan igen. Åtminstone inte på två-tre år.

Tidningen Gourmet fyllde 30 och hade den goda smaken att bjuda mig +1 på födelsedagskalas på Berns. Jag överutnyttjande inbjudan och tog med mig +2 (maken och sonen).

Jag gillar att bli bjuden på kalas i centrala stan med gratis mat, dryck och dessertbuffé när jag dessutom får mingla med männsikor jag känner eller vill lära känna. Tack Gourmet för en kul fest!

Men berätta gärna hur diskussionen gick mellan redaktion och säljavdelning när goodie bagen slutligen kom att innehålla påste, fetlösande rengöringsmedel, Lindtchoklad, Kavlis aioli, Doves handkräm och annat vi inte självklart förknippar med gourméer.

Svängde förbi Matlabbet. Ofta brukar det innebär att man får en kaka eller två av Mia Öhrn. Den här gången gick jag därifrån med löfte om att få ta hand om överbliven choklad!

Precis vid ingången har de en tidningshylla. Denna veckan tycktes den gemensamma nämnaren vara  matlabbare som omslagsflickor. Mia till vänster och Lisa till höger.

Vad har hänt med Allt om Mat? Plötsligt likar omslaget en dansk inredningstidning eller möjligtvis Laga lätt. Jag tror aldrig att jag har sett loggan i puderrosa förut.

Ett svar är journalisten, som nästan har ett coolare namn än jag, Sophie Berlin.  Hon lockades över från tidningen Laga Lätt och sedan dess har Allt om Mat tryfflerats med riktigt fina jobb. Nu senast var hon inblandad i ett reportage på temat nystart, som blev omslaget  här till vänster. I numret innan gjorde hon och hennes sambo ett odrägligt snyggt nyårsjobb. Jag är jätteimponerad. Däremot stämmer det inte riktigt överens med min bild av konservativa Allt om Mat. Men om jag får vänja mig undan för undan kanske jag kan acceptera att min favorittidning går från tokskärpa till luddighet och färgkoordination i bilderna.

Och vad tycker jag om den nya layouten då? Jag vet inte riktigt. Snirkliga rubriker känns inte helt nytänkande, men jag tycker om att man vågar dra mer på varje bild. Då brukar tidningen dessutom bli billigare att göra.

Började som vanligt morgonen med att läsa SvD. Först framsidan, sen serierna och därefter någon av de kortare ledarna.

När jag anlände var man redan i färd med att grädda Anders Borg på 225 grader.
Vad är det där för otrevliga typer?
Men det är ju jag!
Då drabbades jag av insikten: jag gräddar årligen världens nöjeselit. Vissa bränner jag dessutom. Göteborgs starke man Göran Johansson ligger helt kolsvart på mitt köksbord som ett bevis på detta. Två år tidigare brände jag Christer Fuglesang hustru Tina.

Och varför hamnade min måndagsaktivitet i onsdagstidningen? För att herr Gudmunson var en av kvällens bagare.

Amerikanska mattidningen Gourmet har en helt fantastisk kakavdelningen med årets kaka för 68 olika år. Välj ett årtionde och spana in de vackert arrangerade kakorna. Enkelt och smart, precis som bra matstyling ska vara. Fast hysteriskt och överflödigt är också fint :)

Idag kom bilagan vinterfest i SvD. Jag har bakat svulstiga sjöjungfruar och onda havsodjur. Köp tidningen idag eller plocka bilagan gratis på Östermalmshallen nästa gång du kommer dit.

Eller gå helt enkelt in på Tasteline och se på bullarna digitalt. Och glöm nu inte bort att lussebullar inte måste ha formen av katter.

Foto: Katja Kristoferson

Detn första bilden tog jag 6 juni bara för att jag tyckte att att Superkockarna var ett hejdlöst fånigt ord, men sen när samma löp dök upp igen 12 juli började jag undra. Tryckte de en gigantisk överupplaga? Vill de se om någon reagerade? Har de upptäckt copy paste?

Karin skickade ett mms om att vårt pepparkakshus fanns publicerat med bild i kulturdelen av dagens SvD.

Nobel jul. Man kan inte annat än säga att Doris Lessing gör sig fantastiskt bra som pepparkaksgumma. Tastelines matskribent Alice Brax har i juletid förevigat Nobelpristagarens möte med världspressen (SvD:s Andres Lokko i halsduk).

Efter en sådan publicering kände jag ett behov att skapa en ny kategori på bloggen. Här hittar du i framtiden alla inlägg på temat pepparkakor.

Med en tårtspritsande Martha S på framsida kan till och med jag tänka mig att köpa en skvallertidning som Wired.

På fredag kommer SvDs och Tastelines sommarmatsbilaga ut. Temat är tomater och Spanien. En klockren kombo minns jag från mina turistfrukostar i Barcelona. Riv en färsk tomat mot en bit baguette och servera med kaffe och varm mjölk så har du en strålande frukost som man stod sig på till dagens andra måltid – en glass runt 11-snåret.

Varför tog jag inte med just det receptet i bilagan? Nå, prova istället min transparenta mary och en rackarns god tomatmarmelad.

Tomater är såå sommaren 2007. Gourmet, SvD och en nya australiensisk mattidning vars namn jag glömt har alla stora reportage om tomatodlare som satser på många och ovanliga tomatsorter. I Gourmets och SvDs fall, exakt samma odlare, Mats Olofsson i Viken. Och det är hans händer som är på bild här. I bilagans omslag däremot är det betydligt mer tillrättalagda cityhänder.

Till vänster mitt tårtjobb i SvDs Vårköket, till höger Blå bands annons. Jag anar en trend, gör inte ni…